Farbror Bengt

Farbror Bengt blev 64 år. Han jobbade 49 år på samma arbetsplats, Träkôl i Vansbro. I februari 2002 gick han i pension för att få ägna sig åt sig själv och göra saker han tyckte om. I september samma år var han borta. Cancern måste ha spridit sig i rekordfart för ingen förstod att han var allvarligt sjuk förrän han föll ihop på OK och hamnade på lasa-rettet i Mora. Då var allt för sent och jag kunde inte göra annat än sitta vid hans säng i två dygn innan han somnade in.

Bengt var en förebild för mig, lite som en pappa. Han tog sig tid för mig och min familj och ställde alltid upp när vi behövde hjälp. Han var en god lyssnare och tyckte om att skoja med jäntorna. Det känns inte rätt att han inte fick längre tid hos oss. Det skulle ju bli så skönt att leva som pensionär och så fick han bara några månader.

Jag ställde frågan redan vid hans begravning men har ännu inte, efter snart sex år, funnit något svar på frågan… Vem är nu snällast i världen?

Matchdags

Sunderland mötte West Ham United i går. Matchen sändes på tv, hela familjen klädde upp sig och följde matchen med blandad inle-velse. West Ham tog led-ningen men mina rödvita vänner från nordöstra England kvitterade och hade det bästa spelet. Sunderland pressade på för ett ledningsmål men det verkade som om det skulle bli ett oavgjort resultat.

Då...

Med sekunder kvar drog Andy Reid på för drottning och fosterland. Bollen smet in vid bortre stolpen och familjen Holm skrek högt av glädje. 2-1 och tre välbehövliga poäng i kampen för att undvika ned-flyttning.

Släktskap

Jag trodde jag härstammade från västerdalarna så långt man kunde se. Men så här är det:

- Pappa Arne föddes 1940 i Vansbro.
- Farfar Herman föddes 1912 i Nyhyttan.
- Farfars mor Maria föddes 1895 i Hjulsjö.
- Farfars morfar Emil föddes 1870 i Grangärde.
- Farfars morfars far August föddes 1841 i Hällefors.
- Farfars morfars farfar Karl föddes 1797 i Hällefors.

Hällefors... tänka sig.

Etiketter

Vi människor verkar ha ett behov av att sätta etiketter på varandra. Om man kan säga att en person är hårdrockare, religiös eller homo-sexuell så blir man trygg på något sätt. Då vet vi liksom var vi har varandra. Är du religiös har du vissa egenskaper och är du punkare har du andra egenskaper. Om någon bryter mot våra uppställda upp-fattningar/fördomar blir vi genast nervösa och vet inte hur vi ska förhålla oss till personen.

Vad inträffar då?

- Ja, han är lite konstig...

Jag är människa!

- Du ska veta Swen, den där personen är religiös.
Jaha, förväntas jag förhålla mig till honom på något speciellt sätt då? Inte svära eller låta bli att uttrycka ateistiska teorier? Fånigt...

Det mest skrämmande är nog att jag omedvetet sätter etiketter på mig själv då och då. Jag som är man ska väl inte sitta och titta på konståkning, jag som är fotbollstokig kan väl inte tycka om att lyssna på opera, jag kan väl inte....

Struntprat, jag är människa!

Glädjespridare

Utan anledning... utan synbar anledning, har min närmaste chef skickat mail till mig och mina kollegor. Jag bara måste få citera några delar.

Ibland händer det – och då måste man ta vara på det med en gång.
Jag vet inte varför det händer – men ibland blir det bara så!
I morse vaknade jag pigg, glad och utvilad!
Våren skymtar trots kylan utanför dörren, solen lyser redan på träd och buskar, fåglarna sjunger för fullt och min visselpipa satta i gång med en gång.
Vet som sagt inte varför – men idag ska bli en härlig dag det spritter i kropp och själ.

Sådant gör mig väldigt glad.

Jag skulle kunna citera andra mail jag fått på jobbet som gett motsatt reaktion.

Fel beslut

Jag vet... jag vet att jag inte vet allt. Jag vet att jag inte borde lägga mig i saker jag inte har med att göra. Jag vet att det kanske finns detaljer som inte framgår i massmedia.

Men...

Vetlanda 2008

Nog verkar det konstigt att den far som upprepade gånger våldtagit sin egen dotter och som dömts till rättspsykiatrisk vård ändå får vårdnaden om sin dotter. Han har visat att han bara bryr sig om sig själv, han ger blanka fan i dotterns känslor och hennes liv överhuvud taget.

Låt honom inte komma i närheten av mig för då löper jag stor risk att begå brott.

Taktik

Att vara ungdomsledare ställer vissa krav ibland. Som till exempel att hålla sig för skratt efter att få följande fråga från en trettonårig undrande fotbollstjej:

- Du Swen, när man vänder spelet... är inte det när man typ ligger under med 1-2 och sedan vänder till 2-1.

Målskytt i påsk

Målskytt för Plymouth Argyle i matchen mot Watford hemma på Home Park på påskafton:

Jermaine Easter!

Sportfotograf

Forssa BK F92 mötte IFK Mora i en cupmatch på sportfältet 2007. Jag var där med min kamera och lyckade ta den här bilden. Det var minst sagt varierande väder, både sol, regn och hagel. Forssa BK vann matchen med 4-1. Men jäklar vad de frös...

Systrar i shorts

Äldsta jäntan spelade tidigare fotboll i Forssa BK men eftersom hennes lag splittrats har hon gått över till Stora Tuna IK. Hon trivs mycket bra i det laget och jag är lycklig för jag tycker att det absolut viktigaste är att man har kul när man idrottar, vinster är en bonus liksom. Hennes lillasyster fortsätter att spela sin fotboll i Forssa BK. Hon trivs också med sitt idrottande även om hon ibland väljer ridning eller skolarbete före träning. Det där med att hon väljer skolarbete före träning har fått mig att fundera lite över genetik och arv och sådant. Men jag har bestämt mig för att hon fått fotbolls-intresset från mig och skolintresset från sin mamma så får det vara bra med de funderingarna. Hon kan ju inte få hela sitt genetiska arv från mig, hur skulle det se ut...

Ju äldre tjejerna som spelar fotboll blir desto färre spelare finns det. Så är det bara, även om jag har god lust att ta en del ledare i kragen med anledning av detta. Jag lämnar dock även dessa funderingar för nu och berättar att det blir lite knöligt i sommar. De båda syskonen kommer nämligen att spela i samma serie, de får möta varandra två gånger. Kul tycker nog de själva, men jag... vart ska jag ta vägen, vilken fot ska jag stå på.

Oavgjorda resultat låter tråkigt men för familjefridens skull är nog det bäst.

Mjau

Det är mars och det är bara min katt som förstår mig...

Han heter Måns och fyller tre år i augusti. Inte alls elak som sin namne i berättelserna om Pelle Svanslös. Nej den här katten är söt och blir "tossig" när vi lagar en maträtt med räkor. Det händer att han får smaka några, ganska många, räkor för Måns kan vara lite envis när han tigger. Inte bara envis förresten, han gör sig väldigt söt när han tigger och vem kan låta bli att ge honom ett par räkor då.

Han är kastrerad och därmed inte så sprallig så här i mars. Dessutom har stackarn gått och fått astma. Det är tydligen ovanligt men inte omöjligt att katter får andningsbesvär av den sorten. När han får sina hostattacker brukar vi peta i honom medicin som han mycket motvilligt sväljer och sedan är det bra. Vad som utlöser astman har vi inte förstått, den kommer oavsett årstid och väderförhållanden. Tänk om han är allergisk mot räkor, vilket öde...

Askes

Sträng avhållsamhet från njutning. Jag slog upp ordet för ibland känner jag mig som en asket.

Speciellt när jag tänker på de idrottslag jag av skilda anledningar valt att heja fram.

• Sunderland AFC - slåss just nu för att klara sig kvar i Premier League, de brukar åka jo-jo mellan den ligan och The Championship.
• IK Brage - för en undanskymd tillvaro i Division 1 norra, på åttiotalet huserade man i Allsvenskan.
• Falu BS - Åkte ur högsta bandyserien den här säsongen.
• Leksands IF - Kämpar just nu för att ta sig tillbaka till Elitserien i ishockey.
• Fortuna Düsseldorf - spelar numera fotboll i någon korpserie i Tyskland.
• Torino - i serie A just nu, men f*n vet hur länge...

Det är mycket enklare att vara supporter till lag som ständigt krigar i toppen på sin serie. Lag som ofta vinner och tar hem titlar. Men det ska ju inte vara för enkelt. Jag vill påstå att jag blir gladare när mina lag vinner än de som håller på Arsenal eller Manchester United. Stämningen hemma blir högre och alla i min omgivning påverkas av hur det går för Sunderland, Brage...

Men dessemellan är det oerhört plågsamt.

Jag, en asket.

Glad påsk

Det var ju så längesedan och jag vet inte vad som är sant.

Spelar ingen roll för jag firar inte påsk för att ett helt folk prome-nerade, tågade låter så militäriskt, ut ur stormakten Egypten eller för att bevara minnet av att en medelålders man fick släpa på ett kors, spikas upp på det samma, dö och sedan börja leva igen. Sprallig värre...

Mat och godis.

Det är ju det påsken handlar om numer. Vi äter så vi nästan spyr och sedan sätter vi oss vid vår tv och jäser och äter godis. En bonus är ju att vi är lediga några dagar, det behöver vi efter allt slit på var-dagarna. Skolbarnen är lediga en hel vecka och glada för det naturligtvis.

Agnostiker? Jag?

De där kärringarna då... som for till en ö utanför Öland på ett kvast-skaft och lekte sodom och gomorra med fan själv. Osannolikt att det inträffade, eller hur? Kanske lika osannolikt som att Jesus var Guds son och att han kunde gå på vatten. Njae, det går ju inte att bevisa, säger någon. Nej det gör det inte, men det spelar ingen roll för den troende. Låt de troende ha sin tro ifred och låt mig tvivla för mig själv.

Nu ska jag se på tv och äta godis.

Tumlaren fungerar!

Det visste jag väl... någon som tvivlade?

Nu fungerar torktumlaren igen.

Men eftersom summan av problemen är konstant kan jag bara gå och vänta på nästa problem. Jag är inte orolig, det dyker säkert upp något jag kan bekymra mig över.

Konfirmation

Jag konfirmerade mig på 70-talet... 1970-talet och det roligaste med min konfirmation var nog helglägret på Stiftsgården i Rättvik. Det var första gången jag var hemifrån någon längre period så det var spän-nande. Tre av oss fick den lysande idén att vi skulle se vem som kunde vara vaken längst. Bra idé va? Gissa om vi var trötta på dagen, såväl präst som föräldrar undrade vad vi hade haft för oss. Vi var lite skamsna men det var väl ett ganska oskyldigt bus.

Min äldsta jänta konfirmerade sig i somras och den yngre systern ska göra det i sommar. Det är lite skillnad på hur konfirmanderna får den "utbildning" som krävs för att konfirmera sig nu och på min tid. Det är inget tvång att gå i kyrkan 14 gånger, de behöver inte lära sig bibel- och psalmverser utantill. De pratar mycket om etik och moral och hur man beter sig mot sina medmänniskor. Detta sker på två helg-läger samt några veckor där de träffas på dagtid. Inte nog med att de får denna "utbildning" de får den tillsammans med fotbollsträning. Fotbollskonfirmation kallas det och de varvar träning med etiska diskussioner och övningar.

Allt var inte bättre förr.

Får man konfirmera sig igen tro...

Drillshow

Min yngsta jänta spelar klarinett i blåsorkestern Medwind. I söndags spelade de några nummer under drillgruppernas årliga drillshow och jag blev tårögd.

I min värld var drillflickor ett gäng flickor i korta klänningar som gick före orkestern under marscher och snurrade på en pinne. Det visade sig i söndags att det finns ytterligare en dimension av drillbegreppet som jag storögt tog del av. De använde ljus och ljud på ett stämnings-fullt sätt och skapade visioner av till exempel Moulin Rouge när de drillade till musik ur filmen med samma namn. De äldsta tjejerna, för det är visst enbart flickor som sysslar med denna aktivitet, är 15-16 år och den yngsta gruppen 8-9 år. Roligast var det nog att se den yngsta gruppen som visade skicklighet med drillstaven men framför-allt verkade de ha kul på scenen.

Det ser svårt ut att hålla snurr på drillstaven och ibland kan jag tänka att det kanske kan vara lika kul att se drillflickor utan drillstav. Jag tycker ju synd om de som tappar sin drillstav och måste springa och hämta den medan alla andra snurrar på. Men det handlar kanske om att hela tiden försöka göra det man inte kan, försöka bli steget bättre hela tiden, försöka spränga gränser. Plötsligt upptäcker man att det inte är så svårt och titta pappa jag kan!

Det blir jag glad av.

Torktumlaren

Det är drygt två veckor sedan som vår torktumlare gick sönder. Jag hörde besvikelsen i min frus röst när hon ringde och berättade. Det var lite som om en släkting gått bort. Torktumlarn....

Men, man är ju manlig, händig och älskar framförallt att skita ner sig... så jag tog tag i problemet när jag kom hem. Dissekerade tumlaren och konstaterade raskt att den rem som ska driva trumman var avsliten. Inga problem, det är ju bara att åka och köpa en ny rem.

Det blir aldrig som man tror....

Jag har besökt fyra reservdelsbutiker men ingen av dem har lyckats finna rätt drivrem till vår torktumlare. Till slut tillkallade jag högre makter, en reparatör från Båtsta som kom hem till oss. Han tittade på maskinen och konstaterade att han inte kunde hjälpa oss för det finns inte några remmar till vår maskin. Detta konstaterande tog han 500 kronor för.

Stämningen hemma har blivit lite spänd sedan tumlaren gick sönder. Jag är ju mannen i huset och sköter följaktligen inte tvättandet, Det enda jag tvättar är bilen. Men går något sönder förväntas jag dock reparera detta. Jag känner av den mentala pressen och hon har antytt att vi kanske ska köpa en ny torktumlare, den vi har är ju ganska gammal. Jag håller med henne delvis. Visst vore det skönt med en ny tumlare, men det har gått prestige i detta. Det var väl själva f*n att man inte ska kunna reparera en trasig torktumlare, måste man köpa en ny bara för att drivremmen gått av... Jag vägrar acceptera detta och gör ett sista försök att finna en användbar rem.

Envis?

Nu har Falu vitvaruservice ändå lyckats finna en rem som de tror ska passa och ära vare gud i höjden om de har rätt. Levereras på onsdag, jag smutsar ner mina kontorshänder samma kväll och inbillar mig att jag löst ännu ett problem. Halleluja!

Gäääsp

Första gången jag sov med min CPAP i natt. Det var... spännande. Somnade som vanligt efter ca. fem minuter men jag vaknade flera gånger under natten, förmodligen något besvärad av att jag var kopplad till en apparat som pumpade in luft i mig.

CPAP?

Alltså, historien är lång och tråkig. I korthet kan jag säga att jag lidit av trötthet några år. Det är inte bara jag som lidit förresten, min omgivning blir ju drabbad eftersom jag är slö, likgiltig, trött och inte så lite sur och tvär. Efter många besök hos diverse sjukvårdsinrätt-ningar fick jag till slut komma till Sömnlaboratoriet i Avesta. De kunde konstatera att jag visserligen sov på nätterna, men jag hade ingen kvalitet på min sömn. Jag gick varken in i djupsömn eller REM-sömn. Av någon anledning blir jag störd i sömnen, förmodligen snarkar jag lätt och har kortare andningsuppehåll. För att motverka detta har jag nu fått en ny kamrat i sängen, en CPAP som skapar ett övertryck av luft som gör det omöljigt att snarka eller göra andningsuppehåll. Det tar nog ett tag att vänja sig.

OS i Peking

Jag gillar de olympiska spelen. Först och främst för att många stora idrottsprestationer sker under spelen, men också för den goda tanken i att det viktigaste är inte att segra utan att kämpa väl.

Årets olympiska sommarspel överskuggas dock av att de går av stapeln i ett land som har kvar dödsstraffet, där makten tar till vapen som godtyckliga frihetsberövanden, där människorättsförsvarare fängslas och där det saknas yttrandefrihet. För att inte tala om hur landet behandlar Tibet och dess andlige ledare Dalai Lama.

Det känns inget vidare, eller hur?

Jag kommer förmodligen att se tv-sändningarna från spelen i alla fall. Men vad jag tänker försöka göra är att bojkotta de företag som spons-rar de olympiska spelen i Kina.

- Coca Cola

- McDonald's

- Atos Origin

- Johnson & Johnson

- GE

- Kodak

- Lenovo

- Manulife

- Omega

- Panasonic

- Samsung

- Visa

Det blir inte lätt, men jag ska försöka.

Roker Park

Okej, jag ska försöka förklara bloggnamnet.

Roker Park var en arena där många drömmar gick i uppfyllelse, många hjärtan krossades, vackra ting utspelade sig. En plats för lycka och sorg. En plats dit man trots känslosvängningar gärna återvände.

Arenan finns inte längre, den har ersatts av en jättestadion för 46.000 åskådare närmare centrum. Men minnet lever kvar och här, på den här virtuella platsen, kan jag försöka återskapa ett utrymme för glädje, sorg... en plats där jag kan prata om sådant som jag funderar över, saker som gör mig glad, saker som gör mig förb... om man ser sig omkring i sin omgivning finns det en hel del av allt detta.

Det var Sunderland AFC som spelade sina hemmamatcher på Roker Park. Varför jag följer detta lag ska jag försöka förklara en annan gång. Jag har varit på Roker Park några gånger, första gången var 1987. Sunderland mötte Southend United och vann med 7-0. Jamen titta.... 7-0! Välkommen hit liksom...

Manlighet

Det här kommer att löpa som en röd tråd genom min blogg är jag "rädd".

Vad är manlighet och hur ska en man vara man?

Ibland känns manlighet som en negativ egenskap och ibland är man inte tillräckligt manlig. Det är mycket förvirrande signaler omvärlden skickar. Tro mig, jag har inte några svar på min fråga, jag är däremot väldigt intresserad av att ta del av någorlunda seriösa inlägg i denna "debatt".

...och ja, jag avskyr att bli smutsig om händerna, men jag älskar fotboll.

PMS

På jobbet ska vi nu börja använda ett verktyg för att arbeta med vår personliga utveckling. Verktyget kallas PMS, bara en sådan sak kan ju få en att fundera... För att kunna göra en bedömning över åt vilket håll våra respektive karriärer ska gå använder vi numera ett formulär där vi bedömer vår egen "färdighetsnivå". På en punkt ska jag själv avgöra huruvida jag har "en realistisk självbild". Det tycker jag låter lika lätt som att ge ett svar på frågan "Är sterilitet ärftligt?"