Drillshow

Min yngsta jänta spelar klarinett i blåsorkestern Medwind. I söndags spelade de några nummer under drillgruppernas årliga drillshow och jag blev tårögd.

I min värld var drillflickor ett gäng flickor i korta klänningar som gick före orkestern under marscher och snurrade på en pinne. Det visade sig i söndags att det finns ytterligare en dimension av drillbegreppet som jag storögt tog del av. De använde ljus och ljud på ett stämnings-fullt sätt och skapade visioner av till exempel Moulin Rouge när de drillade till musik ur filmen med samma namn. De äldsta tjejerna, för det är visst enbart flickor som sysslar med denna aktivitet, är 15-16 år och den yngsta gruppen 8-9 år. Roligast var det nog att se den yngsta gruppen som visade skicklighet med drillstaven men framför-allt verkade de ha kul på scenen.

Det ser svårt ut att hålla snurr på drillstaven och ibland kan jag tänka att det kanske kan vara lika kul att se drillflickor utan drillstav. Jag tycker ju synd om de som tappar sin drillstav och måste springa och hämta den medan alla andra snurrar på. Men det handlar kanske om att hela tiden försöka göra det man inte kan, försöka bli steget bättre hela tiden, försöka spränga gränser. Plötsligt upptäcker man att det inte är så svårt och titta pappa jag kan!

Det blir jag glad av.