fredag 28 mars 2008

Etiketter

Vi människor verkar ha ett behov av att sätta etiketter på varandra. Om man kan säga att en person är hårdrockare, religiös eller homo-sexuell så blir man trygg på något sätt. Då vet vi liksom var vi har varandra. Är du religiös har du vissa egenskaper och är du punkare har du andra egenskaper. Om någon bryter mot våra uppställda upp-fattningar/fördomar blir vi genast nervösa och vet inte hur vi ska förhålla oss till personen.

Vad inträffar då?

- Ja, han är lite konstig...

Jag är människa!

- Du ska veta Swen, den där personen är religiös.
Jaha, förväntas jag förhålla mig till honom på något speciellt sätt då? Inte svära eller låta bli att uttrycka ateistiska teorier? Fånigt...

Det mest skrämmande är nog att jag omedvetet sätter etiketter på mig själv då och då. Jag som är man ska väl inte sitta och titta på konståkning, jag som är fotbollstokig kan väl inte tycka om att lyssna på opera, jag kan väl inte....

Struntprat, jag är människa!

1 kommentar:

My sa...

När jag möter en person som bryter mot mina föreställningar om den blir jag glad. Jag blir glad över att vi människor inte kan, helt och fullt, delas in i kategorier. För vi är ju trots allt, precis som du påpekade, människor.