Farbror Bengt blev 64 år. Han jobbade 49 år på samma arbetsplats, Träkôl i Vansbro. I februari 2002 gick han i pension för att få ägna sig åt sig själv och göra saker han tyckte om. I september samma år var han borta. Cancern måste ha spridit sig i rekordfart för ingen förstod att han var allvarligt sjuk förrän han föll ihop på OK och hamnade på lasa-rettet i Mora. Då var allt för sent och jag kunde inte göra annat än sitta vid hans säng i två dygn innan han somnade in.
Bengt var en förebild för mig, lite som en pappa. Han tog sig tid för mig och min familj och ställde alltid upp när vi behövde hjälp. Han var en god lyssnare och tyckte om att skoja med jäntorna. Det känns inte rätt att han inte fick längre tid hos oss. Det skulle ju bli så skönt att leva som pensionär och så fick han bara några månader.
Jag ställde frågan redan vid hans begravning men har ännu inte, efter snart sex år, funnit något svar på frågan… Vem är nu snällast i världen?
Bengt var en förebild för mig, lite som en pappa. Han tog sig tid för mig och min familj och ställde alltid upp när vi behövde hjälp. Han var en god lyssnare och tyckte om att skoja med jäntorna. Det känns inte rätt att han inte fick längre tid hos oss. Det skulle ju bli så skönt att leva som pensionär och så fick han bara några månader.
Jag ställde frågan redan vid hans begravning men har ännu inte, efter snart sex år, funnit något svar på frågan… Vem är nu snällast i världen?
1 kommentar:
Det är bra underligt att de där människorna som är snällast i världen ska gå bort alldeles för fort... De fattas oss.
Skicka en kommentar