tisdag 1 april 2008

Stackars pippi

Det var en riktig sommardag. Luften stod stilla och folk befann sig ute vid sina sommarstugor eller vid en badplats. Men inte jag för jag hade inte semester utan jobbade i mitt anletes svett.

När jag kom hem från jobbet öppnade jag omedelbart balkongdörren på vid gavel för att om möjligt släppa in lite frisk luft i den sommar-varma lägenheten. Jag plockade fram mat och satte mig för att äta då jag plötsligt hör en dov smäll mot köksfönstret. Ute på balkongen såg jag inte vad det kan ha varit som framkallat ljudet förrän jag böjde mig ned. På golvet låg den lilla fågeln, tämligen vimmelkantig efter att ha flugit in i fönsterrutan. Fågeln tittar något skrämd på mig när jag försiktigt tar den i mina händer för att bära ut den till friheten igen. Kanske blev den rädd eller också kvicknade den till av min beröring för plötsligt får den fart på vingarna, flaxar till och flyger ivrigt ut mot gården men gör bara en liten båge runt mig för att sedan ta vägen in genom balkongdörren, genom köket, in i vardgasrummet. Jag står kvar, mycket förvånad, och hör sedan det omisskännliga ljudet av en liten fågel som återigen träffar en fönsterruta. Denna gång från insidan i vardgagsrummet.

Jag hinner tänka en hel del innan jag kommer fram till fågeln och finner den nästan livlös i soffan nedanför vardagsrumsfönstret. Din lilla stackare, tänker jag och tar återigen upp den och nu blundar fågeln, rör sig nästan inte alls, men den lever. Varsamt bär jag ut fågeln på gården, lägger den i skuggan på gräsmattan och tänker att här kan du ligga och piggna till.

Det kurrar till i min mage och jag återvänder till min mat i köket. Bläddrar förstrött i en tidning medan jag äter och tänker inte så mycket på alla ljud utanför mitt fönster. Det är först när jag ätit fär-digt och går ut på balkongen för att se hur den lilla fågeln klarat sig som jag ser vaktmästaren visslande vandra bort med gräsklipparen i släptåg. Jag blir darrig i benen och vågar nästan inte kika över bal-kongräcket, ner på den plats där jag placerat fågeln för att den skulle få piggna till. Mina ögon grumlas av tårar när jag ser fågeln ligga kvar på det nyklippta gräset, där... och där... och där.... och där.

Inga kommentarer: