Med pappa

Somliga föräldrar har svårt att hinna med allt de "måste" göra, de tycks sätta en ära i att ha en fulltecknad kalender. De kanske tycker att det är först då de är något, eller någon. Man är viktig liksom.

När min yngsta jänta rider varje vecka i Norr Amsbergs Ridklubb följer jag med. Jag tycker det är roligt att se henne göra något hon älskar att göra. Dessutom ser jag hennes framsteg och blir lika glad som hon blir när hon vågar sätta hästen i galopp. Eftersom jag till-bringar några timmar i stallet varje vecka blev jag tillfrågad om jag ville vara med i styrelsen för klubben. Jag tackade ja och nu känner jag ett engagemang i min dotters ridklubb som jag värdesätter högt.

I tre år var jag ledare för samma dotters fotbollslag. Det var en ut-vecklande tid för mig kan jag meddela. Det är inte så enkelt att lära ett lag med 11-13-åriga flickor att bli fotbollspelare och framförallt socialt utvecklade individer. Den tiden är jag mycket stolt över och jag lärde mig mycket om ledarskap, flickor och inte minst, mig själv.

En del tycker att engagemang i sina barn är självklart och ser inget särskilt i det jag nyss beskrivit. Det finns tyvärr föräldrar som inte är av samma åsikt. Jag har sett tråkiga exempel på hur barn/ungdomar betraktas som en belastning och hur deras fritidsaktiviteter ses som ett sätt att bli av med barnen en stund så att föräldrarna kan göra något "viktigt". Jag tycker så synd om dessa barn som inte har föräl-drar som förstår hur roligt det är att engagera sig i vad barnen sysslar med. Tänk att sitta vid middagsbordet och faktiskt förstå vad barnen eller ungdomarna pratar om. Det är underbart att kunna föra en diskussion med sina barn om vilken häst hon ridit och hur det kändes när ridläraren berömde henne för den fina sitsen. Lika underbart är det att diskutera lagkamrater i fotbollslaget och hur den senaste matchen kändes.

Jag är glad så länge jag får denna möjlighet, det kommer kanske tider då jäntorna tycker att man är pinsam och inte vill synas i närheten sin pappa. Ännu så länge tror jag dock att de välkomnar mitt engage-mang. Det finns inte så mycket i mitt liv att glädjas över om man har min självbild, men är det något jag är stolt över så är det att jag tagit möjligheten att umgås med mina barn på ett sätt de uppskattar och som jag tycker är roligt.

Väldigt stolt!