Konsert

Emmys skolorkester hade cafékonsert. Under en paus innan konserten sitter Emmy och några tjejer och småpratar medan jag och andra föräldrar plockar fram bord och dukar.

- Emmy, är det där din pappa?
- Ja.
- Shit, han ser ju inte ut att vara äldre än 35 ju.

För övrigt var konsertkvällen trevlig. Cirka 100 åskådare tog för sig av fikat och lät sig underhållas av orkester och drillflickor. Det blev mycket filmmusik, värst var nog "Trollkarlens lärling" ur Disney's "Fantasia". Tror det är Prokofiev som skrivit musiken. Med värst menar jag att det gick troll i spelandet och resultatet blev inte som de tänkt sig. De tog sig dock i mål samtidigt. Andra låtar fungerade desto bättre och det märks att de har tränat tillsammans i snart två terminer. Det är kul att lyssna på dem nu.

Partydags

I det härliga vårvädret drar 3/4 av familjen till stugan i Äppelbo och pysslar lite inför sommaren. Det ska städas ut mösslort och vinterdofter, båten ska läggas i sjön som nyss sköljt, bryggan ska läggas på plats och blomfrön ska sås. Det är mycket att stå i men en glädje att göra det. Hoppas att vädret blir fint.

1/4 av familjen stannar alltså hemma och går miste om allt det roliga vid stugan. Äldsta jäntan har bjudit hem några kompisar för att fira valborg hos oss. En brasa ska visst tändas högre upp i Forssa och sedan blir det party, party, nam, nam. Det låter kul tycker jag.

Resultat

Några sportresultat:

7-0

3-2

4-1

Vilket resultat är viktigast? Hm.... Att IK Brage besegrade BK Forward med hela 7-0 känns naturligtvis glädjande och viktigt, men jag tror nog ändå att Sunderlands hemmavinst mot lokalkonkurrenten Middlesbrough var viktigare. Det sistnämnda resultatet betyder ju att Sunderland klarar sig kvar i Premier League och kan bygga vidare på den befintliga truppen spelare inför nästa säsong. Spelare har ju annars en förmåga att vilja lämna ett lag som degraderats. Klubbkänsla? Mäh... hallå... det är 2008 nu. Money talks!

Det sista resultatet var Kvarnsvedens IK U som besegrade Stora Tuna IK F92 på Ljungbergsplanen i Kvarnsveden. Det resultatet känns inte alls viktigt. Det var en träningsmatch och resultat i ungdomsmatcher kommer alltid i andra eller tredje hand. Att notera från matchen var att Anna fick en armbåge på hakan och ville byta, men den rutinerade ledaren Hans vägrade låta henne byta... Nej, Anna, gå in och ta en smäll du! Sådant tycker jag om. Det ska vara hårt virke i en riktig fotbollspelare.

Trevliga resultat, men det är lik förbannat måndag ...

Grupptillhörighet

Vad i all sin dar var det som hände?

Chefen hade kallat till gruppmöte och lunch. Vis... nåja... av erfarenheten förväntade jag mig en snabb lunch följt av 50-60 powerpointbilder samt en sövande presentation av vad vår grupp förväntas leverera inom Logica. Debiteringsgraden skulle naturligtvis höjas och vi skulle alla uppmanas att inte registrera intern tid. Efter mötet skulle man vara lika tom i huvudet som innan och arbetslusten skulle vara oförändrad.

Men vad var det som hände?

Vi samlades till lunch, affärslunch... i och för sig ganska likvärdig med en normal lunch, men ändå. Redan till bords märkte jag av en stämning jag inte känt på länge. En glad stämning som genast spred sig till mig, det kändes inombords. Vi åt och pratade och lekte en fånig dansk lek med tändstickor som just då var fantastiskt kul. Efter lunchen och leken blev det bowling. Jag tänkte... hm... kan han visa powerpointbilder där på något sätt tro? Bowling är kul för alla kan vara med och även denna aktivitet var kul och full av skratt. Vi fikade och småpratade lite och sedan var gruppmötet över.

Men... hallå? Powerpointbilderna då? Debiteringsgraden? Alla projekt vi måste fullfölja....

Det blev ett mycket lyckat gruppmöte. Den chef, eller ledare, som förstår sig på hur man leder en grupp på bästa sätt är jag beredd att gå genom eld för, beredd att bestiga det högsta berg som finns, beredd att göra det där extra som inte krävs utan som man gör enbart för att man vill. Ingenting blir omöjligt med en sådan ledare.

Sitter och myser med en skön, pirrig och glad känsla i kroppen. Men jag fattar fortfarande inte vad som hände.

Varm

Värmande känslor just nu. I det härliga vårvädret kan man inte annat än må bra. Solen drar våra mungipor uppåt, vi ler mot varandra. Skönt, eller hur?

Det kommer även värme från annat än solen just nu. Möten med människor jag tycker om gör mig både lycklig och varm. Saknar ibland känslan av att betyda något för någon och att få ett värmande ord eller en värmande kram, en blick som säger att jag trivs i ditt sällskap. Jag är fullt medveten om att jag ofta drar mig undan i vissa situationer vilket naturligtvis minskar chanserna för att jag ska få värme tillbaka. Drar man bara i rätt tråd, lyfter lite på skynket, så kommer det lätt så mycket mer. En kram, en komplimang, några värmande ord sprider glädje i vår kalla värld.

Ett ord... eller en liten damtuss.

Ondska

Jag tycker om tjejer men dom verkar inte fatta hur bra jag är. Om dom bara prova mej så skulle dom be om o få följa med mej hem och ha sex med mej hela dagarna och nätterna. Men dom fattar ju liksom inte så ja måste lära dom… varför vill dom inte göra som tjejerna i filmerna o som tjejerna på bilderna på nätet. Varför träffar jag alltid tjejer som ä sådär konstiga så dom inte vill ha sex, ha lite skönt. Spelar väl ingen roll om vi inte känner varann. Det finns ju tjejer som vill sånt där det vet jag för de har jag sett i filmer så…

Dom säger att jag är sjuk men jag vill ju bara ha kärlek.

Nej, det går inte.

Riktig ondska är svår att förstå.

Operation

Snart är det någon som sticker kniven i mamma.

Hon ska genomgå en operation för att få en bättre höft och ett normalt liv igen. Operationen sker i Upplands Väsby för här i Dalarna har de inte tid. På söndag är det tänkt att hon ska få komma hem igen, som ny.

Tänker på dig mamma.

Botad

Det var inget virus, den var nästan utbränd...

Att datorn ställer om datumet av sig själv kan betyda att batteriet på moderkortet behöver bytas ut.

Nu har jag bytt batteri och när jag ändå hade datorn för mig själv en stund passade jag på att köra Ad Aware, ett program som genomsöker datorn efter spionprogram. Ad Aware hittade drygt 1500 objekt som jag rekommenderades att ta bort. Det hela tog ungefär fyra timmar men det var det värt för nu brummar vår kära dator så fint igen. Känner mig ganska nöjd med att faktiskt reparerat datorn på egen hand. Men det är på sin plats att rikta ett stort tack till Andreas och Ulf för goda råd som löste mitt problem.

Dyrt?

*Hmpf*

Batteriet kostade 20 kronor och det finns en gratisversion av Ad Aware att ladda ner från Lavasoft. Tänk om det gick att ladda batteriet i mig lika billigt och snabbt.

Dofter

Om man inte rusar på och stressar hela tiden för att hinna till nästa måste genom hela livet kommer man att upptäcka saker som är värd extra uppmärksamhet.

Ett av våra sinnen har på något vis lättare att tala till vårt undermedvetna än andra sinnen. Luktsinnet är fascinerande på många vis. Varje gång jag kommer till Stockholm känner jag direkt obehag eftersom det formligen stinker stress och piss och avgaser och elände. Nästan lika obehagligt är det när någon har stinkande parfym på sig. Men det värsta av allt tror jag är när det dricks kamomillte i min närhet, då tar jag min kaffekopp och sätter mig någon annanstans. Jag kan inte förklara obehagskänslorna inför dessa dofter lika lite som jag kan förklara det välbehag jag känner när jag förnimmer en doft av:

- Någon tjärar en eka, påminner kanske om lyckliga stunder med morfar i Äppelbo.

- Bakfylla, blir påmind om en darrhänt kram av en orakad pappa.

- Bebis, doftar så... oskyldigt.

- En sprakande brasa i en öppen spis, återigen lyckliga tider i en stuga i Äppelbo.

- Nybakta bullar, tänk att få vakna till doften av mormors nybakta bullar.

- Vedeldade hus, en promenad genom Bergslagsbyn en kall vinterdag doftar härligt.

Tyvärr försvinner mer och mer av de goda dofterna och ersätts av något intetsägande. Har hört folk som älskar doften av ny elektronik... men jag fattar ingenting tyvärr.

Så jag sitter under min korkek, luktar på blommorna och vägrar bli en tjur.

Luft

Jag har berättat om min CPAP, den maskin som jag använder när jag sover. Maskinen gör det lätt att andas och den har skapat ett visst beroende kan jag meddela. Försökte nämligen sova utan maskinen en natt för att se om jag skulle märka någon skillnad. Men jag kunde faktiskt inte somna så jag spände på mig masken och kände hur luften sögs in i mina lungor. Det kändes skönt.

Kanske gör min CPAP så att jag sover bättre. För några dagar sedan slog det mig att jag faktiskt drömt under natten. Den känslan har jag inte haft på många år. Det är väl tyvärr inte så att jag känner mig direkt utvilad när jag vaknar men det har blivit bättre, det är jag säker på.

Det tar några veckor att vänja sig vid att sova med en mask för ansiktet, men nu när jag vant mig vill jag inte sluta använda den. Det finns en nackdel som jag känner mig nödd att redovisa. Jag andas lätt med masken och min CPAP varierar lufttrycket under natten. Ibland blir lufttrycket lite för högt och då får jag väldigt mycket luft i mig, kanske lite mer luft än jag behöver. Den överflödiga luften pressas in i mig och har sedan ingenstans att ta vägen så då "pyser" den ut någon annanstans.

Det är inte alltid den bara "pyser" förresten...

Virus

Datorn därhemma mår inte bra, den är sjuk, drabbad av något virus. Den går att använda men den är seg och vissa applikationer vill inte alls svara på tilltal. Upptäckte nyligen att datumet i datorn hade blivit satt till april 1980 och när jag ändrade till dagens datum gnydde burken lite vällustigt och det verkar som om den kryade på sig lite. En doktor är tillkallad och jag hoppas han kan komma på besök någon dag så att datorn blir helt frisk igen.

Men tänk vad coolt att ställa om datumet till 1980, tänk om det gick att göra i verkligheten. Resa i tiden. Till vilken tid skulle du vilja åka?

Hm...

Finns en del att välja på.

5 maj 1973 - Sunderland vinner FA-cupen.
Juni 1983 - Jag träffar min blivande fru.
Våren 1980 - IK Brage går upp i allsvenskan.
Alla sommarlov på 70-talet i Äppelbo.

Skulle också vilja återuppleva B-lagsmatchen med Bullermyrens IK någon gång på 80-talet då vår målvakt råkade kasta in bollen i sitt eget mål. Det var en kul upplevelse, för oss andra...

Utseende

Det är viktigt att se bra ut. Jomen visst är det. Med ett bra utseende känns allt lite lättare, speciellt nu på våren när det finns så mycket att titta på. Under vintern när det är mörkt känns det inte lika noga om man ser bra ut eller ej. Men när våren och sommaren kommer vill man, som sagt, se bra ut.

Har ägnat förmiddagen åt att förbättra vårt utseende, mest på ut-sidan. Fönstren på övervåningen får dock vänta, behöver plocka fram stegen och det känner jag inte för just nu.

Men från insidan ser vi i alla fall bra ut nu.

Kock

Fredag eftermiddag, arbetslusten har sjunkit, det börjar kurra i magen och tungan är torr som en lutfisk i en säck med mjöl. Fredagsmys i tv-soffan med jäntorna i kväll, Peter Settman i rutan och katten hopkurad på golvet. Jäntorna dricker sockerspäckad läskeblask medan jag håller mig till ett glas rött. Nä, nu ljög jag... det brukar bli mer än ett glas rött om sanningen ska fram.

Mellan nu och då ska jag leka kock. Det är lätt att bli inspirerad när det finns så många matlagningsprogram på tv. I går var det Nicklas och Per som båda lagade Lasagne fast i olika tv-kanaler. Det var faktiskt roligare att se dem laga mat än att se ishockeymatchen mellan Timrå IK och HV71. Säger det något om min manlighet tro... kanske, skiter i det nu.

Kvällens meny:

Pasta med tapenade

Bulgursallad med avocado och linser

Lax med limesås

.

Flickfotboll

De där jäntorna som spelar fotboll i varsitt lag... Jag har tidigare skrivit att de kommer att möta varandra under kommande säsong. Det var ju inte så att jag ljög eller fantiserade. Men nu är det så att en sanning är sann en viss tid och det som var sant då är inte lika sant nu.

eh...

Det har tillkommit fler lag i divisionen så därför har Dalarnas Fotbollförbund delat in lagen i två grupper. Stora Tuna IK i den ena och Forssa BK i den andra. Frid och fröjd för mig, men jäntorna är besvikna.

Den 4 maj börjar seriespelet, häng med!

Med pappa

Somliga föräldrar har svårt att hinna med allt de "måste" göra, de tycks sätta en ära i att ha en fulltecknad kalender. De kanske tycker att det är först då de är något, eller någon. Man är viktig liksom.

När min yngsta jänta rider varje vecka i Norr Amsbergs Ridklubb följer jag med. Jag tycker det är roligt att se henne göra något hon älskar att göra. Dessutom ser jag hennes framsteg och blir lika glad som hon blir när hon vågar sätta hästen i galopp. Eftersom jag till-bringar några timmar i stallet varje vecka blev jag tillfrågad om jag ville vara med i styrelsen för klubben. Jag tackade ja och nu känner jag ett engagemang i min dotters ridklubb som jag värdesätter högt.

I tre år var jag ledare för samma dotters fotbollslag. Det var en ut-vecklande tid för mig kan jag meddela. Det är inte så enkelt att lära ett lag med 11-13-åriga flickor att bli fotbollspelare och framförallt socialt utvecklade individer. Den tiden är jag mycket stolt över och jag lärde mig mycket om ledarskap, flickor och inte minst, mig själv.

En del tycker att engagemang i sina barn är självklart och ser inget särskilt i det jag nyss beskrivit. Det finns tyvärr föräldrar som inte är av samma åsikt. Jag har sett tråkiga exempel på hur barn/ungdomar betraktas som en belastning och hur deras fritidsaktiviteter ses som ett sätt att bli av med barnen en stund så att föräldrarna kan göra något "viktigt". Jag tycker så synd om dessa barn som inte har föräl-drar som förstår hur roligt det är att engagera sig i vad barnen sysslar med. Tänk att sitta vid middagsbordet och faktiskt förstå vad barnen eller ungdomarna pratar om. Det är underbart att kunna föra en diskussion med sina barn om vilken häst hon ridit och hur det kändes när ridläraren berömde henne för den fina sitsen. Lika underbart är det att diskutera lagkamrater i fotbollslaget och hur den senaste matchen kändes.

Jag är glad så länge jag får denna möjlighet, det kommer kanske tider då jäntorna tycker att man är pinsam och inte vill synas i närheten sin pappa. Ännu så länge tror jag dock att de välkomnar mitt engage-mang. Det finns inte så mycket i mitt liv att glädjas över om man har min självbild, men är det något jag är stolt över så är det att jag tagit möjligheten att umgås med mina barn på ett sätt de uppskattar och som jag tycker är roligt.

Väldigt stolt!

Stackars pippi

Det var en riktig sommardag. Luften stod stilla och folk befann sig ute vid sina sommarstugor eller vid en badplats. Men inte jag för jag hade inte semester utan jobbade i mitt anletes svett.

När jag kom hem från jobbet öppnade jag omedelbart balkongdörren på vid gavel för att om möjligt släppa in lite frisk luft i den sommar-varma lägenheten. Jag plockade fram mat och satte mig för att äta då jag plötsligt hör en dov smäll mot köksfönstret. Ute på balkongen såg jag inte vad det kan ha varit som framkallat ljudet förrän jag böjde mig ned. På golvet låg den lilla fågeln, tämligen vimmelkantig efter att ha flugit in i fönsterrutan. Fågeln tittar något skrämd på mig när jag försiktigt tar den i mina händer för att bära ut den till friheten igen. Kanske blev den rädd eller också kvicknade den till av min beröring för plötsligt får den fart på vingarna, flaxar till och flyger ivrigt ut mot gården men gör bara en liten båge runt mig för att sedan ta vägen in genom balkongdörren, genom köket, in i vardgasrummet. Jag står kvar, mycket förvånad, och hör sedan det omisskännliga ljudet av en liten fågel som återigen träffar en fönsterruta. Denna gång från insidan i vardgagsrummet.

Jag hinner tänka en hel del innan jag kommer fram till fågeln och finner den nästan livlös i soffan nedanför vardagsrumsfönstret. Din lilla stackare, tänker jag och tar återigen upp den och nu blundar fågeln, rör sig nästan inte alls, men den lever. Varsamt bär jag ut fågeln på gården, lägger den i skuggan på gräsmattan och tänker att här kan du ligga och piggna till.

Det kurrar till i min mage och jag återvänder till min mat i köket. Bläddrar förstrött i en tidning medan jag äter och tänker inte så mycket på alla ljud utanför mitt fönster. Det är först när jag ätit fär-digt och går ut på balkongen för att se hur den lilla fågeln klarat sig som jag ser vaktmästaren visslande vandra bort med gräsklipparen i släptåg. Jag blir darrig i benen och vågar nästan inte kika över bal-kongräcket, ner på den plats där jag placerat fågeln för att den skulle få piggna till. Mina ögon grumlas av tårar när jag ser fågeln ligga kvar på det nyklippta gräset, där... och där... och där.... och där.