Han har liksom försökt fånga mig som när man halar in en fisk med kastspö och sakta men säkert dragit mig närmare och närmare under hela säsongen. Det har jag faktiskt inget emot så jag har inte stretat emot nämnvärt.
Det handlar om Annas fotbollslag, Stora Tuna IK. De är två ledare som gör ett jättejobb med tjejerna i laget och allt runtomkring. Ibland är de dock för få och behöver hjälp på olika sätt, bland annat med webbplatsen samt att få ut information via e-post. Så jag skriver för glatta livet och med en dåres envishet har jag Annas kamera med mig på matcherna trots att bilderna för det mesta blir usla. Att bilderna blir dåliga beror inte på kameran utan på den som håller i den.
Just nu befinner sig den ene av ledarna på Kreta och solar sig i någon sorts glans. Innan han åkte frågade han om inte jag kunde tänka mig att vara ledare medan han var borta. Alltså, jag har ju varit ledare förut, men inte för det här laget. Men jag tvekade faktiskt inte en sekund innan jag tackade ja. Jag vet att det är roligt, att det ger mig något och jag får betyda något för någon.
Igår var det träning, jag gjorde inte mycket. Lät H ta hand om träningen, jag är ju "bara" ledarassistent så jag ägnade tiden åt att ringa runt till spelare som inte var där och höra om de var redo för match dagen efter. När jag var klar med det ställde jag mig i målet och lekte målvakt, tjejerna sköt så det ven kring öronen på mig och det kändes som att jag log hela tiden. När vi åkte hem bubblade det i mig av någon sorts lustfylld känsla. Åh, vad roligt det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar