Inledde min karriär, usch vilket ord, på det lilla företaget Columna AB. Då var vi ungefär 45 personer som arbetade tillsammans och hade trevligt. Nu sitter jag på det stora globala företaget med 40 000 medarbetare där jag inte duger förrän jag debiterar 100% av min arbetstid så att aktieägarnas jakt på pengar tillfredsställs någorlunda och högst tillfälligt. Sedan Columna AB blev uppköpta av WM-data, som sedermera blev Logica, har många av mina forna arbetskamrater bytt arbetsgivare. Det känns sorgset och väldigt vemodigt när en efter en försvinner från min närhet. Visst finns det trevliga människor kvar, men det har försvunnit något.
Vid nästa månadsskifte försvinner en av de personer jag haft mest att göra med i den här branschen. JB ska byta arbetsgivare och jag saknar honom redan. Han är en människa jag respekterar högt, det är alltid ett nöje att prata med honom, vi kan diskutera olika saker även om vi har delade meningar. Det är faktiskt väldigt roligt att diskutera med honom så ibland tar jag en ståndpunkt enbart för att få nöjet att käfta emot. Han är en man jag med stort nöje skulle dela ett par flaskor rött med en fredag- eller lördagkväll och bara sitta och diskutera livets svåra gåtor. Nu är det ju så att JB inte nyttjar starkt så det får vara, blir liksom inte lika kul om det bara är jag som tömmer vinglas efter vinglas.
Han har sin tro och jag saknar min. Vi försöker båda att övertyga varandra om hur det borde vara i livets hårda skola och vi vägrar envist acceptera att den andre någon gång skulle ha rätt i sitt tänkande. Diskussionerna slutar alltid med ett leende. Jag tror aldrig att jag varit sur på JB.
Det är med stort vemod jag tar farväl av dig min kollega och vän. Jag vet att du inte försvinner helt och hållet, men jag vet att det blir svårt att hålla kontakten och det kommer aldrig att bli som förr. Det är ju tänkt att jag ska ta över efter dig, dina arbetsuppgifter blir mina och jag begriper inte hur det ska gå till. Det blir ett stort tomrum efter dig här på firman, lite tomt för att din kompetens är svår att ersätta, men det största tomrummet blir när människan JB lämnar oss... och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar