Plötsligt... ingenting! Ett hus utan barn känns tomt och innehållslöst även om jag och min fru är i det. De båda jäntorna sover över på var sitt håll utan att ägna sina stackars föräldrar en tanke, hoppas jag.
Det är som när jag får några dagar för mig själv ibland. Resten av familjen har kanske åkt till stugan eller till Värmland medan jag stannat hemma för att måla hus eller jobba. Det är trevligt några timmar sedan börjar jag skruva på mig, lyssna efter ljud, kela med katten eller... se på tv! Efter ett dygn är det nästan outhärdligt att vara ensam hemma. Saknaden efter familjen nästan värker i hjärttrakten. Man får inget gjort, eller det som blir gjort blir gjort utan glädje. När nu båda barnen lämnat oss ensamma en lördagkväll och natt vet vi inte vad vi ska ta oss till och fastnar framför vår stora tv-apparat. Vi har helt enkelt glömt hur man gör något tillsammans utan barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar