Disträ

En kvinnlig bekant var så fascinerad av sin sambos förmåga att agera utan att tänka att hon förde dagbok över alla hans tokigheter. Det hände alltid något spännande hos dem som var värt att bevara till eftervärlden, alls icke tal om några extrema handlingar utan oftast var det fråga om att han helt enkelt var fruktansvärt disträ. Sådant är tydligen ärftligt.

P-Å och hans vän B var på väg till stan en lördag förmiddag. Det är vinter och de båda vännerna huttrar i den kalla blåsten medan de promenerar gatan fram i den nyfallna snön. Plötsligt möter de P-Å:s åldrade far som stretar i vinden med två tunga matkassar i händerna. Det syns på hans anletsdrag att han är trött och vädret gör vandringen än tyngre. Han är på väg hem efter att ha klarat av matinköpen i Konsumbutiken på stan. Där de möts har han klarat av halva sträckan hem som är runt tre kilometer. När han får syn på P-Å stannar han och ställer med ett stön kassarna på trottoaren, glad över avbrottet i det tunga arbetet. Han suckar tungt och beklagar sig över det tråkiga, kalla vintervädret och hur tunga matkassarna är att bära.

- Men, säger P-Å, varför tog du inte bilen pappa?

Hans far stirrar länge på sin son, rodnar och svär nätt och jämt hörbart. Svarar sedan med rynkad panna:

- Jag gjorde ju det.

De två vännerna bär matkassarna åt den trötta och generade fadern. När de går mot stan igen, mot parkeringen där han ställt bilen så nära mataffären som möjligt, släntrar han efter. Han är generad och fullt upptagen med att hitta på någon bortförklaring till varför han glömt att han hade bilen med sig. Men han vet ju hur det var, han tog bilen just för att det var dåligt väder och långt att gå med tunga matkassar.