Konfirmation

I lördags konfirmerade Emmy sig i Stora Tuna kyrka. Det var en trevlig tillställning där konfirmanderna redovisade sitt arbete genom att läsa texter, spela upp scener ur bibeln samt gestalta tio guds bud i form av fotbollssituationer. Det där sista var extra intressant. "Du ska inte ha några andra gudar än mig" blev något som liknade Zlatan och "Du ska inte begå äktenskapsbrott" gestaltades genom att en konfirmand ville byta lag för hon var trött på att förlora.

Vi dukade bord för 16 personer hemma och hade inte Ellen hjälpt till med matlagning och servering vet jag inte hur vi hade klarat det. Emmy var nöjd med sina konfirmationspresenter. Hon fick ett Nintendo Wii och en studsmatta. Den sistnämnda fick hon själv leta upp med hjälp av ledtrådar. Man kan liksom inte slå in en studsmatta så vi hade lagt den i vårt härbre och dit fick hon alltså leta sig fram med hjälp av ledtrådar som Anna hittat på. Jättekul!

Någon underhållning till middagen behövdes inte för Elin fyra år och Nellie ett år och fyra månader charmade alla gästerna.

Sex Pistols

Jag har sett dem!

Fick ledigt en stund eftersom det inte var någon spelning vid Himalayascenen så jag småsprang bort till Eldorado där Sex Pistols just avslutat Pretty Vacant. Gubbarna såg sega ut, sega gubbar, men det lät bra även fast jag stod säkert 100 meter från scenen. Johnny Rotten var sarkastisk och ville få energi från publiken. Jag tyckte att de som stod längre fram kämpade rätt bra med att ge energi. Det är nog lite moment 22 det där. Om inte bandet är energiskt och bjuder på sig sjävla så brukar det inte komma någon energi från publiken tillbaka. Tro mig, jag såg energi vid Himalayascenen när de tunga metalrockarna spelade.

Jag fick i alla fall min dröm uppfylld. Jag har sett Sex Pistols!

Entombed

Jag var naiv nog att tro att jag var allsidig i min musiksmak. I går kväll fick min självbild en ny käftsmäll.

Under Peace & Love-festivalen här i stan jobbade jag igår som scenvakt vid en scen för Stora Tuna IK:s räkning. Det hela gick ut på att tio av oss var placerade i utrymmet mellan scenen och publikhavet. Vi stod där för att se till att publiken hade det bra, gav dem vatten och hjälpte någon över staketet som höll på att bli klämd av trycket bakifrån. En ny och spännande upplevelse för mig.

I går kväll spelade bland andra Entombed på "vår" scen och jösses vad det lät. Mitt numera korta hår flaxade som om jag satt framför en fläkt och tröjan fladdrade av ljuddraget. Det var svårt att stå stilla eftersom basdunket gjorde att man "studsade" runt centimeter för centimeter. Det var inte så mycket publik på spelningen, men de som var där rockade loss å det vildaste. I publikhavets mitt bildades en ring där folk dansade/skuttade/bråkade/slogs och de som stod längst fram headbangade så det stod härliga till. Dessa hårdrockare verkar vara ett tåligt släkte. Det vara bara en stackare som behövde hjälpas över stängslet och plåstras om då hans piercing lossnat. Jag såg honom ligga i sjukvårdstältet lite ynkligt, men jag vågade inte fråga var piercingen suttit.

Musiken?

Nä, fy...

Sitter inne

Visst är det härligt nu när det är sommar och väder så att man kan vara utomhus utan att behöva ägna en kvart åt att klä på sig varma kläder.

Här på jobbet har vi några bord och stolar på en uteplats bredvid en damm med en sällan fungerande fontän. Där är det trevligt att sitta när det är fint väder. De flesta väljer att sitta där när de dricker sitt kaffe eller te, men inte jag. I varje fall inte på våren och första halvan av sommaren. Jag känner nämligen allergibesvär av gräset eller den stora björk som står vid uteplatsen. Besvären är inte livshotande på något sätt, men de är just besvär. Näsan rinner, jag nyser och det kliar i ögonen. Jag väljer oftast att sitta inomhus.

Att jag gör som jag vill inte som andra tycker att jag ska göra skapar problem för somliga. De kan inte förstå varför jag sitter inomhus när det är sådant fint väder. De tycker att jag ska ta vara på sommaren när den äntligen är här. Jag har dock inget behov av att förklara varför jag väljer att inte sitta utomhus, det ska jag inte behöva tycker jag. Idag rann det tydligen över för en arbetskamrat... "Sitter ni inne nu igen era surkartar!".

När jag inte är på jobbet tycker jag det är trevligt att vara utomhus, men då leder inte besvären till att jag fungerar sämre på mitt arbete. Jag klipper både gräs och häck hemma i trädgården och jag både nyser och blir trött i ögonen. Men det är liksom en annan sak än att sitta på jobbet med samma problem.

Surkart kan du vara själv.

*Muttrar*

Tjuven

Han kom in i vårt lunchrum och bad om ett glas vatten. Mannen verkade lite förvirrad och ovårdad, störde dock inte någon så han fick sitt vatten och vi tänkte inte mer på det.

Efter lunchen hade jag ett ärende och satte mig i bilen. På väg ut från parkeringen såg jag mannen komma ut från vår entré med tydliga besvär att hålla ihop sin jacka. Jag såg att det var en bärbar dator som stack ut från jackan och adderade i min hjärna. Den där datorn har han inte köpt på vår firma, han försöker stjäla den.

Jag tvärnitade och hoppade ur bilen, började skrika och gorma åt mannen som nu satt sig på cykeln och for med fart förbi mig. Den där datorn har vi nog sett för sista gången tänkte jag, inte förväntade jag mig att min auktoritära röst skulle få honom på bättre tankar. Strax innan han försvann utom synhåll stannade han och lade ner den bärbara datorn på backen. Han satte sig på cykeln igen och försvann snabbt med orden "Förlåt, jag är bostadslös".

Nöjd

Att vara nöjd är för mig ett mål. Jag vill finna ett tillstånd i livet då jag känner mig nöjd med det liv jag lever och de handlingar jag begår. Jag anser att det finns ett värde i att inte hela tiden sträva efter något annat.

En del människor menar att man hela tiden måste sträva efter något för att nå framgång och utveckling, de säger således att det finns ett värde i att sträva efter något annat än det de redan har. Att leva sitt liv så att man hela tiden har en morot, något man vill uppnå, skapar enligt dessa människor utveckling och livskvalitet.

Det viktiga i den här monologen är att betona ordet nöjd. Som i betydelsen: se värdet av det man har och uppskatta det trots små brister. Den som hela tiden vill ha något nytt, något annat, strävar naturligtvis efter samma målsättning som jag, nämligen att bli nöjd. Problemet är dock att den förstnämnde aldrig kommer att bli nöjd eftersom det hela tiden är något annat som eftersträvas.

Förväxla inte tillståndet nöjd med passivitet och inaktivitet. Att vara nöjd innebär för mig att jag tycker om det liv jag lever oavsett om det är ett liv i ständig rörelse eller om livet är mer tillbakadraget.

Det uppstår ibland missförstånd och oförståelse mellan personer med de skilda livsmålen. Jag har försökt förklara att jag är nöjd med att blogga då och då och har inga behov av att skriva fler artiklar i Aftonbladet eller andra tidningar. Likaså är jag glad åt den familj jag har och har aldrig haft några tankar på att skaffa ny fru som min kompis vd:n. Han påstod på fullaste allvar att tio år var max med en och samma kvinna. Längre tid tillsammans skapade ett statiskt förhållande, menade han. Tydligen för jobbigt att bearbeta så han fortsätter att sträva efter nya och, naturligtvis, yngre och yngre kvinnor.

Peace & Love

Fick just schemat för hur vi ska jobba under Peace & Love. Det blir till att vara scenvakt torsdag mellan 20:20 och 00:30 samt fredag mellan 21:30 och 02:00. Kommer att finnas vid scenen som heter Himalaya, borta vid Frälsningsarmen. Vinka om ni ser mig!

Det ska verkligen bli spännande att jobba under Peace & Love. Har ju inte varit på festivalen tidigare så det blir en ny bekantskap. Hoppas det blir trevligt. Det dök naturligtvis upp ett problem direkt, Sex Pistols spelar medan jag står vid Frälsningsarméns scen. Det var verkligen inte bra, hade siktat in mig på att åtminstone se och höra de gamla punklegenderna under festivalen.

Jag kanske kan smita ifrån en stund, det är säkert inte någon som märker. Nää... hallå, så gör man inte, jag står plikttroget kvar vid Himalaya och lyssnar på något band jag aldrig hört talas om istället. För tänk om ingen skulle sakna mig om jag smet iväg, vad ledsamt det vore.

- Hej igen, nu är jag tillbaka.
- Vaddå, har du varit borta?

Ridå!

Förlagd

Läser man Aftonbladet på nätet kan man ibland hitta guldkorn...

Aftonbladet

Lördagen

Aktiviteter

Planer för lördag?

Väckning 6:30.

8:15 åker jag och Emmy till stallet där hon ska delta i termins-avslutningen. Kan tyvärr inte vara med hela tiden eftersom...

8:45 ...jag och Anna åker till Tunets IP där hon har samling till match klockan 9:00. Matchen börjar 10:00 så jag kanske hinner...

9:15 ...tillbaka till stallet för att förhoppningsvis hinna se Emmy rida sitt program.

9:45 åker till Tunets IP för att följa Annas match som pågår till 11:30 ungefär.

Hoppas Emmy har fått skjuts hem från stallet, annars hämtar jag henne efter matchen.

Vila...

14:15 Emmy har samling vid Gammelgården för spelning med orkestern Medwind. Spelningen pågår mellan 14:30 och 15:00, sedan är det avslutningsmiddag på en restaurang i Forssa där vi styrelsemedlemmar förväntas deltaga. Är nog hemma igen vid 16-tiden.

Visst ja, Anna måste ju ha mat också...

17:30 Uppladdning inför Sveriges möte med Spanien i Fotbolls-EM.
17:40 Öppnar en öl.
18:00 Avspark

18:10 Zzzzzzzzz

Har prioriterat bort ett föräldramöte med Emmys fotbollslag. Men allt det andra vill jag så innerligt gärna vara med på. Ring gärna och väck mig!

Supporter

Egentligen var det ett skämt från min sida, jag ville få ett slut på diskussionen om att vi skulle förlova oss så jag drog till med ”skämtet”.
- Okej, om vi åker till Sunderland och förlovar oss på Roker Park är jag med, sa jag och hoppades att hon skulle inse det tokiga i förslaget.
Döm om min förvåning när hon en dag kom hem och berättade att hon fixat semester och att det bara var för mig att boka resa, ordna boende och biljetter till en match i Sunderland.

Resan till nordöstra England var lång. Vi valde, nåja… jag valde, att ta bilen till Göteborg, färja över till Harwich, tåg till London, tågbyte för färd norrut mot Newcastle och till sist en skraltig rälsbuss de sista två milen till Sunderland. När vi kom ut från den lilla stationen kunde jag inte hålla mig, jag böjde mig på knä och kysste marken. Äntligen var jag framme på den plats jag så länge drömt om att besöka.

Året var 1987, Internet och e-post fanns inte i samma utsträckning som idag. All kommunikation gick via telefon eller oftast med hjälp av den långsamma posten. Vi fann ett Bed & Breakfast där vi blev väl mottagna. Vi fick dock ofta besvara frågan varför ett par väljer att åka så långt för att förlova sig. Min flickvän överlät förklarandet till mig som varje gång misslyckades med att få engelsmännen att förstå att jag inte bara älskade min vackra flickvän utan kände en oerhörd passion för fotbollslaget Sunderland. Jodå, de nickade och sa sig förstå, men jag såg allt hur de skakade tvivlande på huvudet när de trodde att jag inte såg. Detta var dock inget som hindrade våra nyblivna vänner att ta väl hand om oss och få oss att känna oss extra välkomna till England.

På supporterklubbens kontor fick vi smaklöst kaffe och en hel del fotbollsprat, vilket min flickvän inte var så road av. Väl på läktaren tror jag dock att även hon fångades av den härliga atmosfären på Roker Park. Sunderland spelade då i tredje divisionen efter att Lawrie MacMenemy varit manager säsongen innan och lyckats få laget så dåligt att de degraderats för första gången någonsin. Det var dock gott om publik på matchen och stämningen var hög eftersom man i matchen innan besegrat stackars Southend United med 7-0. Nu stod Grimsby Town för motståndet och det var ingen som förväntade sig något annat än en vinst. Kanske just därför tog bortalaget ledningen och i halvtid låg Sunderland under med 0-1. Vi var lite nervösa för nu var det dags. Ringar skulle sättas på fingrar. Vi frågade en man bredvid oss på läktaren om han inte kunde ta några bilder med vår kamera. Det gjorde han naturligtvis gärna och vi hörde flera personer runt omkring som sa något om att det måste vara dem det stod om i matchprogrammet. Det fanns en liten notis om ett ”tokigt” par som kom för att förlova sig på Roker Park under matchen. I andra halvlek kvitterade Gordon Armstrong och matchen slutade oavgjort. På den lokala puben efter matchen blev vi bjudna på det mesta och gratulerades från alla håll och kanter. Det var en varm känsla att sitta på en pub i Sunderland efter en match på Roker Park där vi bekräftat vår kärlek till varandra.

Idag är vi gifta, jag menar en kvinna som ställer upp på de villkoren jag satte upp kan man inte släppa. Hon inser dock att hon för alltid får dela min kärlek med ett rödvitt fotbollslag från nordöstra England.

Bollskor

Så har de då till slut gett upp, mina fotbollskor jag en gång fick av Henrik Hagberg. De har spruckit i lädret trots att jag skött dem minutiöst, putsat och smörjt in. Skorna har säkert 10 år på nacken så det är kanske naturligt att de nu gett upp.

Det är ett par svarta Adidas, fotbollskor ska naturligtvis vara svarta, och de absolut skönaste par fotbollskor jag någonsin haft på fötterna. Fick dem som sagt av "Hagge" när han spelade med IK Brage i Superettan. Skorna har således upplevt en del på olika nivåer. Från en glansig tillvaro bland duktiga bollspelare i landets näst högsta serie hamnade de på den absolut lägsta nivån i den lokala korpserien. En gång stod jag inför ett svårt val. Skulle jag följa några kompisar till ett tält på sportfältet för att se popbandet Kent ge en konsert eller skulle jag spela en fotbollsmatch i den föga glamorösa korpserien. Egentligen var valet inte så svårt, har ju alltid älskat fotboll mer än musik. Vi spelade inte alls långt från sportfältet så vi kunde nästan höra musiken under matchen. Kanske var det skorna som likt Benny Guldfots gamla skor styrde mig till rätt plats under matchen. När slutsignalen gick hade jag nämligen gjort fyra mål. Det har aldrig inträffat förut och lär aldrig göra det igen.

Nu är min fotbollskarriär förmodligen över. Det är inte så att jag blivit gammal, det är alla motståndare som blivit så mycket yngre och kvickare. De rör sig snabbare nu än de gjorde när jag var i den åldern, eller är mitt perspektiv förändrat tro...

Bollskorna har ju även följt mig under min tid som ledare för Forssa BK F93/94. Den tiden är jag oerhört glad över när jag ser tillbaka. Då kände jag att jag faktiskt uträttade något viktigt, dessutom hade jag fantastiskt roligt för det mesta och jag har fått mycket tillbaka från tjejerna och deras föräldrar. Mer om detta ämne en annan gång.

Ryttare

Norr Amsbergs Ridklubb anordnade i lördags en Prova-på dag där vem som helst fick sätta sig på en häst och antingen skritta eller trava runt ridbanan. Efter mycket tjat från omgivningen, ridlärare, styrelsemedlemmar och barn klev jag upp på klubbens största häst, Noppe. De hade faktiskt inte behövt tjata så mycket, jag tycker det är kul att rida och skulle gärna göra som min yngsta jänta, ta ridlektioner varje torsdag, om det inte vore så dyrt.

Under en kort period i min ungdom red jag ute i lerbäckens ridhus. Det var skolan som hade "Fritt valt arbete" där man fick välja bland annorlunda ämnen, tror det heter "Elevens val" numer. Flera av mina tjejkompisar red och jag tyckte väl att jag också kunde prova när det nu fanns en chans. Ett antal av mina pojkkompisar var inte så imponerade att jag valt något så tjejigt som ridning.

Det är ändå 30 år sedan jag red i någon allvarlig mening och det var därför lite pirrigt att sitta upp på Ardennern Noppe. Han är rätt stor. Vi började med att skritta runt ett par varv innan jag tyckte att jag ville försöka något annat och lyckades faktiskt få Noppe i trav. Hade det inte varit för att det fanns fler människor och hästar på ridbanan just då hade jag försökt sätta honom i galopp också. Förmoligen hade jag inte klarat det, men jag skulle vilja ha försökt i alla fall.

Att rida är som sagt ganska kul, men att göra hästen klar innan ridningen, borsta, rykta, kratsa och sådant verkar inte alls så kul tycker jag. Inte heller att ta bort bajset i båset efter hästkraken.

Examen

En underbar dag att sluta skolan, säga ett tårfyllt farväl av klasskompisar, lärare och skola.

Solen sken i kapp med eleverna i 9E på Forssaklackskolan under dagens skolavslutning. I aulan blev det såväl "I denna ljuva sommartid" som den traditionella "Den blomstertid nu kommer".

Klassen samlades i bildsalen för att ta farväl av varandra. Klassföreståndarna berättade för elever och föräldrar hur bra klassen varit. Det kanske är sant, men säger de någonsin något annat? Bildläraren R har blivit glad av klassen och M höll med, pratade och skojade som vanligt. R hade gjort något fantastiskt inför avslutningen. Inför valet till högstadiets profilval hade alla elever som sökte till estetklassen fotograferats. Dessa bilder använde R i ett personligt "brev" till varje elev, där hon också diktat några rader om eleven. Det var mycket uppskattat när var och en fick ta emot sitt personliga brev från R och betygen från M, naturligtvis åtföljt av kramar och lycka till. Sådan herre, sådan hund, sådan lärare, sådana elever... Eleverna hade själva förberett avslutningen på ett vackert och rörande sätt. Det sista som hände var att klassföreståndarna fick var sin unik bok innehållande texter och bilder från varje elev där de skrivit tankar om hur det varit att gå i klassen och ha R och M som klassföreståndare. Då brast det för R som inte kunde hålla tårarna tillbaka längre. Vackert och sorgligt på samma gång.

För visst är det så. Samtidigt som det är skönt att grundskolan är över, att allt slit med läxor, uppgifter och prov är slut för den här gången, så kommer saknaden. Dessa elever har trots allt umgåtts med varandra mer eller mindre i tre år. Några har kommit väldigt nära varandra, medan andra retat upp sig på någon retsticka i klassen. När insikten drabbar oss förstår vi att det aldrig mer blir såhär, den här klassen finns inte längre och vi kommer att spridas över först Borlänge, sedan Dalarna, Sverige och kanske till och med världen. Men vi går vidare, börjar gymnasiet i en ny skola, nya lärare att försöka förstå, nya vänner att lägga till de gamla man vårdar. Inga vänner försvinner om vi inte tillåter det själva. Men den där nya skolan är inte aktuell förrän i augusti.

Först ska ett helt sommarlov upplevas, tas vara på och inte sovas bort eller genomlevas uppkopplad mot nätet. Ut och se, lukta, känn... andas livet den här sommaren. Nästa sommar kanske det blir sommarjobb och inte samma möjlighet att njuta. Ta vara på sommarlovet och ledigheten för det är du värd.

Fratellis

Vackert väder... några kalla öl på verandan i skuggan, gott sällskap och...

The Fratellis

Tre killar från Glasgow som spelar något slags indiepop, svårt att sätta etikett på musiken. Man blir glad, inte upprörd eller ledsen, man blir bara glad av sådan musik.

Bara vara

Vaknade tidigt på lördagen, gjorde frukost, kokade kaffe (ja kokade, inte bryggde) och löste melodikrysset halvliggande på kökssoffan. På verandan har jag sedan lagom utsikt över vår trädgård och lite av våra grannars trädgårdar. Solen strålade från en klarblå himmel, men jag satt i skuggan där jag trivs bäst, såvida jag inte håller på med någon syssla. Träden vajade lite slött då den lätta vinden fick tag i grenarna och gjorde dagen härligt njutbar. Vår trädgård är 1500 kvadratmeter består av gräs till stor del, en hel del rabatter, några äppelträd, vinbärsbuskar och ett litet potatisland. Efter att vi lagt ner jordvärmerör i trädgården är inte gräsmattan så fin. Den är väldigt gropig efter rörläggarens framfart och gräsmattan har inte heller fått den gödsling den borde fått. Ska försöka gödsla till hösten. Däremot har jag nyligen försökt reparera gräset med hjälp av lite matjord och gräsfrön. Jag kan inte avgöra om reparationen blev lyckad eftersom jag inte vågar gå på gräsytan ännu. Det blir inte någon golfgreen i alla fall, det är ett som är säkert.

Resten av trädgården sköter min fru om. Hon gör det med brinnande intresse och stort flit. Det är vackert med alla fina blommor och växter som pryder vår trädgård. Men hon har väldigt svårt för att rulla ihop vattenlsangen efter sig så den stör helhetsinrycket av vår trädgård där den alltid ligger utrullad på gräsmattan. Blommorna är dock vackra att se på och känna doften av. Vår veranda på baksidan och trapp på framsidan är ivrigt utsmyckade med diverse blommor som förhöjer värdet av att vara där. Jag kan tyvärr inte namnen på alla blommor. Jag är en sådan där som inte bryr mig om vad sådana saker och ting heter, jag njuter av dem ändå. Minns att Ulf Lundell en gång uttryckte förvåning över människor som inte visste vad den och den fågeln hette. Det är helt enkelt inte intressant för mig, jag kan njuta av fågeln eller blomman ändå.

Har satt potatis i härför avsett potatisland. Det ska bli spännande att se hur det går. Förra året fick vi hyfsat med potatis och det finns väl inget som går upp mot färskpotatis med en rejäl klick smör som får smälta både på potatisen och i munnen. Jodå, vi har planterat lite sallad, persilja och dill också såklart.

Visst, en trädgård måste skötas för att den ska hålla sig vacker. Men en trädgård är i huvudsak till för att vara i... att bara vara i. Titta på blommor, lyssna på fåglarna, se hur vinden leker i buskar och träd, läsa en bok på en skuggig plats under ett träd eller kanske ligga och sola när sommaren är som varmast. Vad härligt det känns att ha en trädgård att vara i, ett hus att gå in i och en familj att dela det med.