Bollskor

Så har de då till slut gett upp, mina fotbollskor jag en gång fick av Henrik Hagberg. De har spruckit i lädret trots att jag skött dem minutiöst, putsat och smörjt in. Skorna har säkert 10 år på nacken så det är kanske naturligt att de nu gett upp.

Det är ett par svarta Adidas, fotbollskor ska naturligtvis vara svarta, och de absolut skönaste par fotbollskor jag någonsin haft på fötterna. Fick dem som sagt av "Hagge" när han spelade med IK Brage i Superettan. Skorna har således upplevt en del på olika nivåer. Från en glansig tillvaro bland duktiga bollspelare i landets näst högsta serie hamnade de på den absolut lägsta nivån i den lokala korpserien. En gång stod jag inför ett svårt val. Skulle jag följa några kompisar till ett tält på sportfältet för att se popbandet Kent ge en konsert eller skulle jag spela en fotbollsmatch i den föga glamorösa korpserien. Egentligen var valet inte så svårt, har ju alltid älskat fotboll mer än musik. Vi spelade inte alls långt från sportfältet så vi kunde nästan höra musiken under matchen. Kanske var det skorna som likt Benny Guldfots gamla skor styrde mig till rätt plats under matchen. När slutsignalen gick hade jag nämligen gjort fyra mål. Det har aldrig inträffat förut och lär aldrig göra det igen.

Nu är min fotbollskarriär förmodligen över. Det är inte så att jag blivit gammal, det är alla motståndare som blivit så mycket yngre och kvickare. De rör sig snabbare nu än de gjorde när jag var i den åldern, eller är mitt perspektiv förändrat tro...

Bollskorna har ju även följt mig under min tid som ledare för Forssa BK F93/94. Den tiden är jag oerhört glad över när jag ser tillbaka. Då kände jag att jag faktiskt uträttade något viktigt, dessutom hade jag fantastiskt roligt för det mesta och jag har fått mycket tillbaka från tjejerna och deras föräldrar. Mer om detta ämne en annan gång.