Solen sken i kapp med eleverna i 9E på Forssaklackskolan under dagens skolavslutning. I aulan blev det såväl "I denna ljuva sommartid" som den traditionella "Den blomstertid nu kommer".
Klassen samlades i bildsalen för att ta farväl av varandra. Klassföreståndarna berättade för elever och föräldrar hur bra klassen varit. Det kanske är sant, men säger de någonsin något annat? Bildläraren R har blivit glad av klassen och M höll med, pratade och skojade som vanligt. R hade gjort något fantastiskt inför avslutningen. Inför valet till högstadiets profilval hade alla elever som sökte till estetklassen fotograferats. Dessa bilder använde R i ett personligt "brev" till varje elev, där hon också diktat några rader om eleven. Det var mycket uppskattat när var och en fick ta emot sitt personliga brev från R och betygen från M, naturligtvis åtföljt av kramar och lycka till. Sådan herre, sådan hund, sådan lärare, sådana elever... Eleverna hade själva förberett avslutningen på ett vackert och rörande sätt. Det sista som hände var att klassföreståndarna fick var sin unik bok innehållande texter och bilder från varje elev där de skrivit tankar om hur det varit att gå i klassen och ha R och M som klassföreståndare. Då brast det för R som inte kunde hålla tårarna tillbaka längre. Vackert och sorgligt på samma gång.
För visst är det så. Samtidigt som det är skönt att grundskolan är över, att allt slit med läxor, uppgifter och prov är slut för den här gången, så kommer saknaden. Dessa elever har trots allt umgåtts med varandra mer eller mindre i tre år. Några har kommit väldigt nära varandra, medan andra retat upp sig på någon retsticka i klassen. När insikten drabbar oss förstår vi att det aldrig mer blir såhär, den här klassen finns inte längre och vi kommer att spridas över först Borlänge, sedan Dalarna, Sverige och kanske till och med världen. Men vi går vidare, börjar gymnasiet i en ny skola, nya lärare att försöka förstå, nya vänner att lägga till de gamla man vårdar. Inga vänner försvinner om vi inte tillåter det själva. Men den där nya skolan är inte aktuell förrän i augusti.
Först ska ett helt sommarlov upplevas, tas vara på och inte sovas bort eller genomlevas uppkopplad mot nätet. Ut och se, lukta, känn... andas livet den här sommaren. Nästa sommar kanske det blir sommarjobb och inte samma möjlighet att njuta. Ta vara på sommarlovet och ledigheten för det är du värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar