15 år

Dags för en återblick igen. För 15 år sedan fick Anna en lillasyster som döptes till Emmy, efter min egen snälla mormor. Det var lika roligt när Emmy kom till världen som när Anna kom. Däremot var det inte riktigt samma omtumlande upplevelse att bli tvåbarnsförälder. Det skiljer ett år och fyra månader mellan de båda syskonen. Ibland är det en fördel, medan det andra stunder kan vara ett alltför tätt mellanrum mellan dem. Men bråkar det gör väl alla syskon. Vad vet jag som är enda barnet.

Emmy är oftast glad, sjunger gärna, speciellt i duschen. Hon är viljestark, något hon har nytta av både i skolan och på fritiden. Det är ibland väldigt svårt för Emmy att bestämma sig, hon är vad man brukar säga ambivalent. Dessutom har hon en förmåga att oroa sig för något i förväg. Det kan vara oro inför kommande prov i skolan eller fodervärdslektioner där hon inte tycker att hon räcker till. Jag vet, och jag tror nog att hon också vet innerst inne, att hon klarar både skola och ridlektioner utan större problem. Men det är som om det ska oroas i förväg, det hör till liksom.

Jag brukar försöka undvika att använda ordet duktig inför mina jäntor. Har mött allt för många kvinnor som i vuxen ålder fortfarande försöker vara duktiga och därigenom håller på att gå under av krav och måsten. Just nu känner jag dock stolthet över Emmy och jag tycker faktiskt att hon är mycket duktig. Det går jättebra i skolan, hon har vänner och när hon nu testar att vara fodervärd visar hon ansvar och ödmjukhet inför uppgiften.

På sin födelsedag fick hon bland annat ett "Arn-kors" av sin syster, kläder, en plattång, presentkort på ridkläder samt ett "Guitar Hero" och hon verkade både överraskad och glad åt presenterna.

Det är så mycket jag vill ge dig min älskade dotter, så många saker du vill ha, men under resten av året får du bara det jag helst av allt vill ge dig, min tid och min kärlek.

Grattis Emmy!