Bollkänslor

En dåres försvarstal...

Ibland möts jag av förakt inför saker jag finner anledning att engagera mig i. Inte så sällan är det människor som har andra värderingar än mina som ger uttryck för vad de anser vara slöseri med engagemang och tid.

En gång satt jag vid fikat på jobbet och diskuterade fotboll på något sätt, tro mig det finns oändligt många sätt att diskutera fotboll på. Till vår plats runt fikabordet kom en medarbetare, lyssnade en stund och deklarerade högljutt "Oj, jag fick just en ointressechock!" varpå han gav upp ett manligt garv av typen "höhö". Vår diskussion dog ut och avlöstes av andra, mer intressanta, samtalsämnen där den nyanlända människan glatt deltog.

Vid andra tillfällen kan jag uppfatta små fnysningar av förakt när jag väljer att avstå från någon aktivitet för att jag hellre ser en fotbollsmatch, på plats eller på tv.

Fotboll är således viktigt för mig.

En god vän, som hyser liknande passion över ishockey, berättade att han kände sig fysiskt illamående efter att hans kära Leksands IF förlorat en match mot lokalkonkurrenten Mora IK. Han ville spy helt enkelt. Inte förrän igår kväll, efter att IK Brage förlorat mot Falu FK, förstod jag honom. Jag vandrade hem från Domnarvsvallen med sänkt huvud och ett illamående som inte var av denna värld. Hur kunde det gå så illa...

Ett annat bevis på hur mycket fotbollen kan betyda för vissa människor är far och son Leadbitter i Sunderland. Sonen har sedan han föddes varit inbiten supporter av det lokala fotbollslaget Sunderland AFC. Mycket tack vare hans far Brian som var fanatisk supporter. I somras avled Brian och hans aska grävdes enligt önskemål i testamentet ned under gräset på Stadium of Light. Sonen Grant spelade i lördags för sitt kära Sunderland i en jämn match mot Arsenal. Han kom in som avbytare i andra halvlek och sköt en riktig "pärla" i den 87:e minuten som innebar ledning för hemmalaget. När Grant firade sitt mål sprang han bort mot en bestämd plats på arenan. Jag tyckte mig se tårar i ögonen. Han lade sig på knä i gräset och kysste marken där hans fars urna var nergrävd.

Passion och känslor mina vänner... fotboll!