Lättnad

Jag har nog aldrig varit så lättad efter en förlust. IK Brage spelade i går en avgörande match, den sista för säsongen, mot Syrianska Botkyrka på Domnarvsvallen. Klarade inte Brage att vinna matchen var man tvungna att lita till att Ersboda inte heller vann sin match i Umeå. Syrianska Botkyrka, i rosa tröjor, besegrade ett nervöst och krampaktigt hemmalag med 1-2. I andra halvlek visade vi på läktaren nästan mer intresse för resultaten på resultattavlan än på matchen som pågick på gräset framför oss. Ersboda hamnade i underläge men i andra halvlek kvitterade de, samtidigt som IK Brage låg under i sin match. Det skulle visa sig att "vi" bara var ett stolpskott från att åka ur division 1 norra. I stället var det Gröndal som gjorde mål i Umeå och därmed var saken klar, vårt kära IK Brage spelar även nästa säsong i division ett. När det avgörande målet kom upp på resultattavlan välde en halv säsongs frustration och lidande fram inom mig och jag kände en lättnad som inte kan beskrivas. En tår lurade i ögonvrån, men inte kan man sitta och grina på Domnarvsvallen.

Detta var sista matchen någonsin på Domnarvsvallens gräs. Nästa år kommer det att ligga konstgräs på vallen. Något som förbättrar träningsmöjligheterna avsevärt och förmodligen är det nödvändigt att ha konstgräs 2009 för att hänga med i utvecklingen. I varje fall på våra breddgrader. Efter söndagens match grävde några av oss upp en tuva för att ha som minne. Tuvan fick en stor kruka i biblioteket hemma och ska så småningom även få någon form av minnesplakett. "PaPe" redovisade sin hållning till detta:
- Det är så barnsligt och löjligt och fånigt och.... alldeles underbart!