Förra fredagen var jag i vår huvudstad å jobbets vägnar. När jag bokade tågbiljetterna hade jag fasligt sjå med att bestämma vilket tåg jag skulle ta hem. Funderade om jag skulle ta ett senare tåg för att kunna flanera på Stockholms gator en stund i ensamhet. Eftersom vädret i januari sällan inbjuder till mållöst flanerande och eftersom mitt shoppingberoende så gott som helt försvunnit beslutade jag mig till sist för att ta första bästa tåg hem till Dalarna. Det är ju skönt att vara hemma i tid, speciellt en fredag. Så 15:44 avgick tåget mot Borlänge med mig i en av vagnarna. Framför oss låg en resa som beräknades pågå i ca. 2.5 timmar.
Det gjorde den inte.
Efter bara fem minuters åktid, vi var i Solna, stannade tåget. Lokföraren meddelade att det var stopp på grund av en olycka och han visste inte hur länge vi skulle bli stående. Jaha, det var den tidiga hemkomsten det, tänkte jag men brydde mig inte så mycket mer i det. Det här var ju något jag inte kunde påverka så jag beslutade mig för att inte hetsa upp mig. Tyvärr gjorde inte alla passagerare det samma. När vi stått stilla en timme ökade irritationen bland resenärerna. Man svor över SJ och beklagade sig över att man så ofta drabbades av tågförseningar. En kvinna var speciellt upprörd över tanken på att hon skulle missa kvällens middag med några bekanta. En annan dam beklagade sig över att hon inte skulle hinna med sitt anslutningståg till en annan ort varför hennes make "tvingades" avstå fredagsvinet för att åka och hämta henne i Borlänge.
Gnällspikar!
Anledningen till att vi blev försenade var att en människa, trött på livet, hoppat framför ett tåg i Rotebro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar