Norberg

Eftersom vi bytt rum och möblerat om hemma i huset har jag den senaste tiden varit något upptagen med att slipa/spackla/måla/bära och svära. Emmy fick äntligen sitt eget rum, jag och Birgitta flyttade vårt sovrum till det som tidigare var bibliotek. Nyss nämnda bibliotek har nu flyttats en våning upp och böckerna breder nu ut sig längs med väggarna i det rum Emmy hade tidigare. Hennes nya rum har målats i en kulör som kan kallas Cappucino, tänker visa bilder vid ett senare tillfälle.

Swen såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon...

Det saknades möbler i våra rum. En kvällstripp till ett stort möbelvaruhus i Valbo resulterade i bokhyllor av märket Billy. Efterforskningar på Blocket har resulterat i såväl bokhylla, taklampa som garderob. Det var den där garderoben som fick mig att börja skriva det här. Jag var nära att tappa tråden för en stund.

I Norberg finns inte bara folk som säljer garderober på Blocket. Det är en trevlig liten by tycker jag, som inte är där så ofta. Efter att gjort klart affären med garderobsförsäljaren med ett stadigt handslag tog jag mig tid att fika på Elsa Anderssons konditori. Nej, förresten... först promenerade jag över ån till Sundbergs Antikvariat där det doftade gammal litteratur och det knarrade hemtrevligt i golvet. Just då tyckte jag att de böcker jag fann intressanta, och det var en hel del, var något för dyra. Såhär efteråt ångrar jag dock att jag åtminstone inte köpte James Joyce Odysseus. Jag tyckte väl att jag spenderat tillräckligt med kronor på nyss nämnda garderob. Efter att jag tomhänt lämnat det mysiga lilla antikvariatet begav jag mig mot Elsa Anderssons konditori, men innan jag kom fram såg jag att det fanns en antikbod tvärs över gatan. Bland alla gamla prylar hade de en s.k. Strindbergslampa som jag trånade efter. Snåljåpen lämnade dock även denna butik tomhänt.

Elsa Anderssons konditori i Norberg måste vara en av de trevligaste platserna i landet att fika på. Så fort jag klev in genom dörren blev jag lugn. Det kändes direkt att här är det ingen idé att ha bråttom. Ska man dricka kaffe i dessa gamla lokaler ska det göras med andakt, gärna med en bra bok i sällskap (Odysseus kanske). Där inne knarrade det inte bara i golvet, det knarrade hemtrevligt i stolarna och allt möblemang var vackert nött av tiden. Det har varit konditori där sedan 1916. Själva huset har visst anor från 1700-talet.

Det var bara det jag ville berätta när jag började "pladdra" om våra rum här hemma.