35 år sedan

Minns du vad du gjorde för 35 år sedan?

Låt se nu... den 5 maj 1973.

Inför FA-cupfinalen på Wembley var alla experter rörande överens om att Leeds United skulle avgå med segern. De vitklädda spelarna från Yorkshire hade slutat trea i högsta ligan medan de rödvita från nordöstra England förde en undanskymd tillvaro i division två där man slutat sexa.

Matchen sändes i svensk television, jag var 10 år och hade redan då utvecklat en empati för de mindre bemedlade. Kan hända tyckte jag från början synd om Sunderland. Matchen slutade 1-0 till Sunderland efter mål av den nyligen bortgångne sonen till en begravningsentreprenör Ian Porterfield i den 32 minuten. Leeds United pressade hela andra halvlek men Sunderland kämpade emot och efter några utsökta räddningar av den legendariske målvakten Jim Montgomery kunde lagkaptenen Bobby Kerr hämta den åtråvärda pokalen. Bilden på när managern Bob Stokoe sprungit ut på planen och glädjestrålande kramar om sin målvakt är klassisk. I varje fall i nordöstra England.

Någon vecka senare visade svensk television en dokumentär om supportrarna i Sunderland. Då förstod man hur viktig fotbollen är i den delen av världen. Jag minns att ett par gjort missen att planera in sitt bröllop till dagen för cupfinalen. De reparerade dock skadan genom att mellan vigselakten och festligheterna se matchen på TV. Vilken underbar bröllopsnatt det måste ha varit. Efter att jag sett dokumentären var jag fast. Det har inte funnits något annat lag i England jag brytt mig om efter detta. Kärleken har inte alltid varit besvarad. Men någon gång ska jag berätta om när jag kysste marken utanför tågstationen i Sunderland, berätta om när jag och min fru förlovade oss på Roker Park eller om hur det kändes att få tunghäfta när jag skakade hand med den legendariske Gary Bennett.

Klockan 16:32 i dag är det 35 år sedan Ian Porterfield gjorde målet.

Fira!