Dumle

För mycket av det goda kan vara underbart.

/Mae West.

Att motstå frestelser är ibland svårt. Det finns så mycket i livet att uppleva, att smaka, att göra, att se. Varför ska man då låta bli?

När jäntorna var 5-6 år hade de fått en påse dumleklubbor i present av sin farmor. Eftersom det var fredag när de fick presenten var de tvungna att testa sina tålamod och låta dumleklubborna vänta i skafferiet till nästa morgon. Bara äta godis på lördagar. De glömde snabbt bort påsen, lekte och såg på TV för att sedan borsta tänderna och höra pappa läsa ur "Det blåser på månen". Emmy somnade fortast medan Anna ofta fick vänta en stund på John Blund. Även hon somnade dock till slut och pappa kunde smyga ut ur barnkammaren. Jag hamnade vid datorn där jag tillbringade någon timme innan även jag gick till sängs. Innan jag blev trött kom jag dock att tänka på godispåsen jäntorna fått av sin farmor. Dumleklubbor, som är så gott.

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Förmodligen skulle jag bara ta en eller kanske två, det skulle ju nästan inte märkas. Plötsligt var påsen tom... alla dumleklubborna låg i pappas mage. Kände mig ganska dum när jag kröp ner i sängen, men tänkte naturligtvis köpa en ny påse till jäntorna dagen efter.

Problemet var att jag glömt städa efter mig på kvällen. Vid datorn låg alla omslagspapperen till klubborna i en hög och det var inte jag som vaknade först i huset på den tiden kan jag meddela.

Så utskälld har jag nog aldrig blivit. Det betraktades som en dödssynd att ta barnens godis och det hjälpte inte ett smack att jag lovade köpa en varsin påse dumleklubbor till dem. "Så gör man inte pappa!" sa Anna, skrynklade ihop ögonbrynen och hötte med sitt lilla pekfinger.

Nej, jag vet det... förlåt!