Jag har varit snuvig i tre-fyra dagar nu. Det är först idag jag orkar göra något. Ingen feber, fast det vet jag inte för jag har inte tagit någon temp, utan jag har varit snörvlig, nysig och hostig och... dödssjuk! Orkar ingenting liksom.
Sedärja, något som betecknas manligt och som jag faktiskt är. När jag blir förkyld är det så synd om mig, jag klarar helt enkelt inte att uföra några sysslor när jag är förkyld. När min fru är förkyld gör hon saker ändå, fast hon säger att hon är förkyld. Det tyder på att det måste vara skillnad på en man som är förkyld och en kvinna som är det. Förkylningsbacillerna är helt enkelt kraftigare på en man än på en kvinna så de håller mannen i schack. Ofta är mannen så sjuk att han hela sjukdomstiden befinner sig i sängläge, eller i soffläge framför tv:n. Jag säger inget om vad omgivningen ska göra i det läget, men det känns väldigt skönt med en familj som enbart består av flickor/kvinnor eftersom de kan hjälpa mig under min sjukdomsperiod. Det är jobbigt att byta film i dvd:n, koka kaffe, hämta tidningen... när en man lider av en förkylning.
Var det någon som sa Ynk?
2 kommentarer:
passa dig du...
vilken tur du har som har en hel hög med bruttor som vill koka kaffe till dig. Såna skulle man ha! Nu är jag kanske lite mer av den där kan-själv-typen som går och jobbar med migrän, dubbelsidig lunginflammtion och fyrtiograders feber ;) men i alla fall. Gu va skönt du har det!
Skicka en kommentar