Kass service

Den första september stänger Svensk Kassaservice sitt kontor i Vansbro. De ska avveckla sin verksamhet i hela landet eftersom kundunderlaget minskat de senaste fem åren.

Min morbror bor i Vansbro och kommer att få problem när kassaservicen försvinner från orten. Olle är 77 år och har mycket nedsatt syn. Han har till exempel svårt att se knappsatsen på en Bankomat. I många år har han skött betalningar och uttag hos Posten och Svensk Kassaservice, men snart finns alltså inte den möjligheten längre. För övrigt kostar det 49 kronor att betala en räkning hos Svensk Kassaservice, men vad gör man när det inte finns några alternativ. Närmaste Nordeakontor finns i Dala-Järna, dit är det 15 km och han skulle behöva åka buss eller färdtjänst för att ta ut pengar i sin bank.

Många beslut som fattas i Stockholm av våra valda riksdagsmän/kvinnor är kloka och genomtänkta men ibland blir det fel när dessa människor lever i sin egen lilla skyddade värld. Att fatta beslut med utgångspunkt från storstaden kan vara riskabelt och ibland till och med få ödesdigra konsekvenser. Beslut bör fattas i närhet av människor som påverkas av dessa och inte av personer som har svårt att se omfattningen av sitt agerande i dessa frågor.

När det gäller nedläggning av Svensk Kassaservice drabbas äldre och funktionshindrade. Vargens vara eller icke vara har Stockholmsborna svårt att inse konsekvenserna av. Bensinskatten höjs utan att man beaktar behovet av transportmedel i glesbygden. I storstaden finns kollektivtrafik som alternativ och fungerar oavsett tid på dygnet. I småstaden eller glesbygden är det så gott som omöjligt att använda kollektivtrafik eftersom denna enbart är anpassad till sträckor och tider då det lönar sig att köra.

Dagens samhälle är inte anpassat för människor som faller utanför den gängse normen. Är du handikappad, pensionär, av utländsk härkomst, bor i glesbygd eller skiftarbetande krävs ett stort tålamod och starkt psyke för att få ett bra leverne.

Det värsta är nog att det inte spelar någon roll hur vi röstar, de politiska partierna är så gott som alla lika usla på att hantera hela Sverige och alla som befolkar landet.

Olle klarar sig, han har god hjälp av min mamma som hjälper honom med övergången till det nya. Han kanske byter bank till en som har kontor i Vansbro.

Övningskörning

En av mina bästa egenskaper är mitt tålamod. Jag har, för det mesta, inte bråttom och det gör inget om jag får vänta någon gång. Vi behöver inte ha så bråttom hela tiden. Detta tålamod ställs snart inför det "stora" testet. Mitt tålamod ska ta examen liksom.

Anna ska börja övningsköra snart. Hon ska ta körkort är det tänkt och jag har inga som helst tvivel om att hon kommer att klara av utbildningen och påföljande prov. Hon är duktig och vill hon bara göra något så klarar hon av det. Hon gick ju ut estetprofilklassen med mycket bra betyg så det här kommer att gå bra. Det gäller bara att vi kommer igång snart, för har vi väl börjat kommer det snart att bli både roligt och lätt att lära sig köra bil.

Men det alltså här mitt tålamod kommer in i bilden. Jag ska försöka lära Anna att hålla i ratten, trampa på rätt pedal vid rätt tillfälle samtidigt som hon ser vart vi åker, var andra trafikanter är och lägga i rätt växel vid lämplig tidpunkt. Hm... det där lätt svårare än det är va?

Jag vill passa på att ge myndigheter och körskola lite bitter kritik här. För att få lära min dotter att köra bil, eller "att vara handledare" som det heter, måste jag gå en tretimmars kurs på en körskola tillsammans med henne. Denna kurs kostade 350 kronor. Jag trodde i min enfald att priset gällde för oss båda, det är säkert inte många som går kursen ensamma, men så var det inte. Körskolan ville ha 700 kronor för de tre timmarna. Efter kursen ska diverse blanketter skickas in till myndigheter och sedan.... Man måste betala en avgift innan de överhuvudtaget tar i våra inskickade papper. För att Anna skulle få sitt körtillstånd skulle 220 kronor betalas till Länsstyrelsen. Det var vi ganska snabba med, vi ville ju börja köra så fort det var möjligt. Vi väntade och väntade och väntade innan jag ringde nämnd myndighet för att fråga varför jag inte fått mitt handledarbevis.

- Har du betalat in avgiften då?

- Ja, jag har betalat 220 kronor.

- Njae, du måste betala 170 kronor för handledarbeviset också.

Personen jag talade med i telefonen kunde naturligtvis inte besvara min uppgivna fråga varför ingen berättat detta för mig tidigare. Jag kände mig så less och det där tålamodet var inte så stabilt längre. Min kritik består i att körskola och Länsstyrelse måste berätta för sådana som mig hur det hela går till i klartext så att jag verkligen förstår.

Nu är dock allt klart och vi ska bara få fart på Anna så ska vi snart sätta oss i en bil på något industriområde i Borlängetrakten.

I ekorrhjulet

Det gick betydligt fortare än jag hade väntat mig. Under de fem veckor jag hade semester kände jag att det mesta var lättare, det var roligare att leva på något vis. Det är väl självklart att det är roligare att vara ledig än att sitta stilla på jobbet. Men det är inte självklart att det ska få vara så hela livet. Det tog tre dagar så var jag inne i ekorrhjulet igen. Samma trygga rutiner dag efter dag.

Nej nu dj..lar!

Det sitter i mitt huvud, jag vet. Måste börja vända negativa tankar positiva och vara lika kreativ och aktiv som jag, ibland, är när jag gör något jag tycker om. Måste ju försöka skapa mitt eget liv liksom, det kommer inte att skapa sig själv. Jag är huvudpersonen i mitt liv, även på kontoret där det är svårast att förstå att det är så.

Men hur gör man?

Återhämtning

Den här semestern var välbehövlig och den blev precis så underbar som jag hoppats.

Inledningsvis spenderades en vecka på Sportfältet under Dalecarlia Cup. Inget hårt arbete, men tidiga mornar och ytterst lite tid för vila.

Men så fantastiskt roligt. Vårt hus har fått mer färg, både rött och vitt. Det lilla härbre vi har på gården är även det nymålat, rött och svart. Är det en tillfällighet att jag målat hela sommaren med samma färger som mitt älskade Sunderland?

När det var som allra soligast och varmast vilade vi ut i vår stuga i Äppelbo. De dagarna påminde om sommarloven på 70-talet, det doftade skog, vatten och lite motorbåt då och då.

En långhelg i nordvästra Skåne var målet för vår semesterresa och det blev tid för såväl fotboll som turistande. Emmys lag slogs ut i kvartsfinal av ett amerikanskt lag som var mycket duktiga och stod senare som vinnare av hela turneringen. Vi andra besökte Sofiero slottspark, Fredriksdals trädgårdar, Kullaberg, Höganäs och det blev även en tur över till Helsingör men tyvärr ingen räksmörgås på färjan.

Det har inte varit någon vilosemester i fysisk bemärkelse. Har hållit igång i lagom fart mest hela tiden. Men jag har hela tiden gjort saker jag själv valt att göra, jag har känt en vilja att måla, jobba i sekretariat och andra saker, så då har det inte varit något fysiskt arbete. Visst har jag ibland blivit svettig, men det gör ju inget när man har roligt.

Nu sitter jag på kontoret och är varken svettig eller speciellt road.

Dalecarlia Cup

Riktiga karlar jagar älg. Deras deltagande i älgjakten är helig för dem. Skulle de inte få ut en semestervecka under hösten för att sammanföras i en skog och ladda bössan skulle det bli ett ramaskri utan dess like. Jag har aldrig förstått det där. När jag var ung pôjk fick jag följa med morfar på älgjakt i skogarna runt Äppelbo en höst. Jag insåg faktiskt att det var ett slags invigningsrit, jag var på väg att bli en vuxen man. Det hjälpte dock inte, jag fann tillställningen hopplöst tråkig och längtade hem. Det blev inte någon riktig man av mig trots att både morfar och pappa var ivriga älgjägare.

Fotboll däremot...

När de riktiga karlarna betraktar sin älgjaktsvecka som helig ersätter jag detta närmast religiösa tänkande med Dalecarlia Cup-veckan.

Dalecarlia Cup är en fotbollsturnering för ungdomar mellan 8 och 16 år, flickor och pojkar, som går av stapeln varje sommar på Sportfältet i Borlänge. I år har det samlats 296 lag, ca 6 000 ungdomar, för att spela fotboll en intensiv vecka i juli. Cupen arrangeras av IK Brage och jag har varit med som funktionär sedan 2001. I sekretaritatet har vi blivit ett gäng som har fantastiskt roligt tillsammans denna vecka, det är ett ständigt käftande och hackande på en nivå som är helt underbar. Vi skrattar och har kul, hjälps åt att registrera resultat, ta hand om förvirrade domare och se till att spelare, ledare och publik trivs under turneringen. Det kan vara ett fasligt sjå kan jag meddela.

Det allra roligaste med Dalecarlia Cup är ändå att få möjlighet att se så mycket ungdomsfotboll. Det dyker alltid upp lag man aldrig hört talas om som spelar fin fotboll och man får favoriter som man går och tittar på. Fotboll på stor plan är kul, men det är nästan roligare att se knattarna som håller till på sjumannaplanerna.

Att vara funktionär i sekretariatet under cupen och samtidigt ha två jäntor som spelar matcher brukar vara lite knepigt. Det är svårt att vara på två platser samtidigt ju. Men än så länge har jag kunnat se alla deras matcher. Vi brukar köra tvåskift i sekretariatet så i måndags hade jag förmiddag och i dag eftermiddag. Jag hade alltså sovmorgon, vi brukar vara på plats 7:00. Men se i morse hade Emmy match klockan 8:00 och Anna klockan 10:00 så någon sovmorgon blev det inte tal om. I morgon har jag förmiddag igen så sova får jag göra efter veckans slut.

Men man borde inte sova när det är Dalecarlia Cup!

4 juli

Amerikas nationaldag. Parader, flaggviftande och fyrverkerier i varenda liten håla över hela det patriotiska USA.

Varför i all världen vet jag att det är deras nationaldag idag? Man känner ju till 6 juni och 17 maj samt en vag känsla av att Danmark firar nationaldag 5 juni. Det handlar naturligtvis om att vi blir matade med amerikansk kultur dygnet runt här i Sverige. Jag var nära att skriva amerikansk smörja, men jag tänker försöka vara lite mer ödmjuk och istället filosofera över vad vi har för glädje av det stora landet i väst.

De verkar veta hur man gör spektakel av ingenting egentligen. Det ska vara show annars duger det inte. Showandet är de ju bra på och att se ishockeyspelare åka in på isen genom en björnkäft ackompanjerade av dånande musik som de gör i Luleå kan väl vara show. Men bra vette tusan om det är. Fotboll enligt amerikanskt mönster handlar om att kasta en boll så långt det går till en medspelare som springer över en linje så får han sex poäng. Kul att se ibland, men det är ju inte som "riktig" fotboll. Amerikansk sport är inget att vifta med flaggan för.

Musik är de förvisso bra på. Här förtjänar amerikanarna ett stort tack för artister som Frank Sinatra, Count Basie, Elvis Presley, Bruce Springsteen med flera. För musiken kan jag vifta med flaggan en stund.

Hollywood kan i sina stunder vara underhållande. Kanske mer förr i tiden men det görs allt bra filmer nuförtiden också. Det är sällan en amerikansk film berör så mycket som den underhåller, men ibland kan det vara kul att bara bli underhållen en stund också. Några exempel på sköna amerikanska underhållningsfilmer är Pirates of the Caribbean, The Lake House, Titanic, King Kong. För amerikanska filmer blir det en snabb flaggvift fram och åter, inte mer.

Maten från amerika kan vara god. Popcorn är ju gott till en film eller fotbollsmatch. En rejäl stek kan också passa vid somliga tillfällen. Men hamburgare från en matkedja med en logotype lika smaklös som maten de serverar går definitivt bort för min del. Coca Cola är gott, men företaget är ett av de vidrigaste jag hört talas om. Har ni märkt hur det blir svårare och svårare att köpa läsk från någon annan firma än Coca Cola? Läste också att en by i Indien blivit utan vatten för det stora amerikanska företaget hade köpt vattnet och krävde ensamrätt eftersom det behövdes till Coca Cola-fabriken i närheten. Viftar snabbt till med flaggan för popcornen, det får räcka.

Visst har vi USA att tacka för en hel del bra saker, men det mesta är allt skräp.

Grattis ändå... typ.

2,3 milj kr/mån

Läser i tidningen att ishockeyspelaren Kristian Huselius har skrivit på ett kontrakt som kommer att ge honom 114 miljoner kronor i lön under fyra år. Det innebär att han tjänar 28.5 miljoner kronor per år eller 2,3 miljoner kronor i månaden.

2 375 000 kronor/månad.

Att han kan spela ishockey, det begriper jag. Förstår också att detta gör honom till en människa många andra människor är beredda att betala pengar för att titta på. Men är det inte lite väl mycket pengar?

Har en obehaglig känsla av att jag aldrig kommer att förstå mig på marknadsekonomi och kapitalism.

Jag vet inte vad Kristian Huselius är för människa utanför rinken. Låt mig få fantisera om att han är en godhjärtad människa som skänker en betydande del av sin lön till de människor som verkligen behöver hjälp. Jag har inte med att göra vad han gör med sina pengar, men låt mig få drömma om honom som ishockeyspelaren med hjärtat på rätta stället.

På besök

Igår fick vi besök av N och hans båda barn. Han hade med sig lite saker han lånat samt en flaska vin. Sådana besök gillar jag, inte bara för vinet...

Det är så skönt med besök som får ta tid, besök som inte har bråttom, besök som stannar en stund och talar om allt möjligt. Barnen E och O verkade trivas och fann snabbt en lekkamrat i Emmy som något utmattad efter sin fotbollsträning fick finna sig i att hoppa studsmatta med de båda skrattande barnen.

Vi talade om just inget särskilt jag och N. Drack lite kaffe och skvallrade om folk vi känner och hur det är på jobbet just nu. Han har ju semester så han latar sig bara nu, men det är ju det semestern är till för. För att inte tala om hur värdefull semestern är tillsammans med sina barn.

Kim Phuc

Hon springer, det är varmt... för varmt. Snälla hjälp mig, någon... hjälp mig. Hon är 9 år, hennes båda bröder dog i attacken från de amerikanska soldaterna. Hela hennes by är utplånad, hon har inget kvar, inte ens kläderna på kroppen. Nu springer hon för livet... Det bränner så, snälla hjälp!

Det heter napalm, men det vet inte Kim.

Bilden ville tidningsredaktörer i USA inte publicera 1972. Anledningen var att Kim var naken!

Semesterplaner

Semestern närmar sig och planer på vad man vill göra läggs på hög. Då gäller det att sätta sig ned, ta ett djupt andetag och fundera över vad som är viktigt.

Halva huset blev målat förra sommaren, så resten bör få en strykning i år. Vi avsätter en vecka för målning. Dalecarlia Cup är viktig för mig. Brukar sitta i sekretariatet som ideellt arbetande funktionär och tycker det är jättekul. Första veckan av semestern tillbringas således på Sportfältet i Borlänge bland fotbollspelande ungdomar.

De två första veckorna är alltså fullbokade, men det är först efter dessa veckor semestern börjar för då får även min fru semester. Förhoppningsvis kommer vi att tillbringa många sköna dagar vid vår stuga i Äppelbo görandes ingenting särskilt.

Första helgen i augusti åker vi på en liten semestertripp till Helsingborg. Emmy ska spela en fotbollscup tillsammans med övriga Forssa BK F93 så hela familjen åker ner för att heja och semestra. Förra året var det Anna som spelade en cup i Norrköping. Helsingborg lockar denna sommar med allsvensk fotboll, Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern eller kanske en tur till Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg där Dag-Otto får roa oss. Annars är det trevligt att bara gå omkring och titta.

Konfirmation

I lördags konfirmerade Emmy sig i Stora Tuna kyrka. Det var en trevlig tillställning där konfirmanderna redovisade sitt arbete genom att läsa texter, spela upp scener ur bibeln samt gestalta tio guds bud i form av fotbollssituationer. Det där sista var extra intressant. "Du ska inte ha några andra gudar än mig" blev något som liknade Zlatan och "Du ska inte begå äktenskapsbrott" gestaltades genom att en konfirmand ville byta lag för hon var trött på att förlora.

Vi dukade bord för 16 personer hemma och hade inte Ellen hjälpt till med matlagning och servering vet jag inte hur vi hade klarat det. Emmy var nöjd med sina konfirmationspresenter. Hon fick ett Nintendo Wii och en studsmatta. Den sistnämnda fick hon själv leta upp med hjälp av ledtrådar. Man kan liksom inte slå in en studsmatta så vi hade lagt den i vårt härbre och dit fick hon alltså leta sig fram med hjälp av ledtrådar som Anna hittat på. Jättekul!

Någon underhållning till middagen behövdes inte för Elin fyra år och Nellie ett år och fyra månader charmade alla gästerna.

Sex Pistols

Jag har sett dem!

Fick ledigt en stund eftersom det inte var någon spelning vid Himalayascenen så jag småsprang bort till Eldorado där Sex Pistols just avslutat Pretty Vacant. Gubbarna såg sega ut, sega gubbar, men det lät bra även fast jag stod säkert 100 meter från scenen. Johnny Rotten var sarkastisk och ville få energi från publiken. Jag tyckte att de som stod längre fram kämpade rätt bra med att ge energi. Det är nog lite moment 22 det där. Om inte bandet är energiskt och bjuder på sig sjävla så brukar det inte komma någon energi från publiken tillbaka. Tro mig, jag såg energi vid Himalayascenen när de tunga metalrockarna spelade.

Jag fick i alla fall min dröm uppfylld. Jag har sett Sex Pistols!

Entombed

Jag var naiv nog att tro att jag var allsidig i min musiksmak. I går kväll fick min självbild en ny käftsmäll.

Under Peace & Love-festivalen här i stan jobbade jag igår som scenvakt vid en scen för Stora Tuna IK:s räkning. Det hela gick ut på att tio av oss var placerade i utrymmet mellan scenen och publikhavet. Vi stod där för att se till att publiken hade det bra, gav dem vatten och hjälpte någon över staketet som höll på att bli klämd av trycket bakifrån. En ny och spännande upplevelse för mig.

I går kväll spelade bland andra Entombed på "vår" scen och jösses vad det lät. Mitt numera korta hår flaxade som om jag satt framför en fläkt och tröjan fladdrade av ljuddraget. Det var svårt att stå stilla eftersom basdunket gjorde att man "studsade" runt centimeter för centimeter. Det var inte så mycket publik på spelningen, men de som var där rockade loss å det vildaste. I publikhavets mitt bildades en ring där folk dansade/skuttade/bråkade/slogs och de som stod längst fram headbangade så det stod härliga till. Dessa hårdrockare verkar vara ett tåligt släkte. Det vara bara en stackare som behövde hjälpas över stängslet och plåstras om då hans piercing lossnat. Jag såg honom ligga i sjukvårdstältet lite ynkligt, men jag vågade inte fråga var piercingen suttit.

Musiken?

Nä, fy...

Sitter inne

Visst är det härligt nu när det är sommar och väder så att man kan vara utomhus utan att behöva ägna en kvart åt att klä på sig varma kläder.

Här på jobbet har vi några bord och stolar på en uteplats bredvid en damm med en sällan fungerande fontän. Där är det trevligt att sitta när det är fint väder. De flesta väljer att sitta där när de dricker sitt kaffe eller te, men inte jag. I varje fall inte på våren och första halvan av sommaren. Jag känner nämligen allergibesvär av gräset eller den stora björk som står vid uteplatsen. Besvären är inte livshotande på något sätt, men de är just besvär. Näsan rinner, jag nyser och det kliar i ögonen. Jag väljer oftast att sitta inomhus.

Att jag gör som jag vill inte som andra tycker att jag ska göra skapar problem för somliga. De kan inte förstå varför jag sitter inomhus när det är sådant fint väder. De tycker att jag ska ta vara på sommaren när den äntligen är här. Jag har dock inget behov av att förklara varför jag väljer att inte sitta utomhus, det ska jag inte behöva tycker jag. Idag rann det tydligen över för en arbetskamrat... "Sitter ni inne nu igen era surkartar!".

När jag inte är på jobbet tycker jag det är trevligt att vara utomhus, men då leder inte besvären till att jag fungerar sämre på mitt arbete. Jag klipper både gräs och häck hemma i trädgården och jag både nyser och blir trött i ögonen. Men det är liksom en annan sak än att sitta på jobbet med samma problem.

Surkart kan du vara själv.

*Muttrar*

Tjuven

Han kom in i vårt lunchrum och bad om ett glas vatten. Mannen verkade lite förvirrad och ovårdad, störde dock inte någon så han fick sitt vatten och vi tänkte inte mer på det.

Efter lunchen hade jag ett ärende och satte mig i bilen. På väg ut från parkeringen såg jag mannen komma ut från vår entré med tydliga besvär att hålla ihop sin jacka. Jag såg att det var en bärbar dator som stack ut från jackan och adderade i min hjärna. Den där datorn har han inte köpt på vår firma, han försöker stjäla den.

Jag tvärnitade och hoppade ur bilen, började skrika och gorma åt mannen som nu satt sig på cykeln och for med fart förbi mig. Den där datorn har vi nog sett för sista gången tänkte jag, inte förväntade jag mig att min auktoritära röst skulle få honom på bättre tankar. Strax innan han försvann utom synhåll stannade han och lade ner den bärbara datorn på backen. Han satte sig på cykeln igen och försvann snabbt med orden "Förlåt, jag är bostadslös".